Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Håkan Engström: Vem vill bli kändisbarn?

I skuggan av giganterna är det mörkt, oavsett om de heter Kafka eller Lennon, skriver Håkan Engström.

Franz Kafka som illustratören David Levine såg honom. Bilden är beskuren.Bild: David Levine
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Det är en klassisk t-tröja, den med en bleknosig intellektuell och texten ”Kafka hade inte heller så roligt”. Den som under 1980-talet inte visste något annat om Kafka visste åtminstone detta.
Men vad vet folk om Felice Bauer, hans fästmö? Hur roligt hade hon, egentligen? Och hur kul är det att vara hennes avkomma?
Vi återkommer till detta, men först en nyhetsflash. Vad som uppges vara de sista delarna av Franz Kafkas saknade originalmanuskript har nu hittats i ett arkiv i Schweiz. Det rör sig om en anteckningsbok och flera utkast till den ofullbordade romanen ”Bröllopsförberedelser på landet”, uppger TT.
En anställd vid Nationalbiblioteket i Tel Aviv visar upp några av Kafkas återfunna skisser.Bild: Sebastian Scheiner
Med risk att svära i helgedomen – hej, jag gillar Kafka; tvärtemot spridda uppfattningar var han en rolig författare – ser jag här paralleller till relikhandeln i rockvärlden. Auktionshusen bjuder ut allt från Jimi Hendrix halvt sönderbitna gitarr till handskrivna utkast till Dylans ”Desolation Row”, från flygbiljetten som gjorde det möjligt för Joni Mitchell att skriva ”Free man in Paris” till linjalen som Ray Davies rektor använde som tillhygge och som inspirerade till The Kinks temaplatta ”Schoolboys in disgrace”.
I sin vördnad inför sina hjältar och deras berättelser skiljer sig litteraturvetarna inte nödvändigtvis från vanliga popfans.
I en mini-novell av författaren Magdaléna Platzová som på svenska heter ”En besvärlig människa”, utgiven som ett tunt häfte av Lundaförlaget Aspekt, beskrivs hur ett fan och tillika journalist eller författare söker upp en äldre man som heter Henry och som är son till Felice Bauer, kvinnan som under fem år på 1910-talet var Kafkas fästmö och mottagare till en mängd brev. Dessa gavs ut på 1960-talet som ”Briefe an Felice”. Breven som gått i andra riktningen hade Kafka bränt upp, och om man ska ta novellen för sanning – den bygger på ett autentiskt möte mellan Magdaléna Platzová och Heinz ”Henry” Marasse – så hade Felice bränt också sina brev, om inte sonen hindrat henne. Istället sålde hon dem och fick 8000 dollar; snart såldes de vidare, och betingade ett pris på en halv miljon.
Magdaléna Platzová.Bild: Wikimedia Commons
Berättarjaget i Platzovás novell får efter tålmodigt tjat till en träff med sonen Henry, som i det längsta gjort sig otillgänglig men slutligen tar emot henne på ett ålderdomshem vid Hudsonfloden utanför New York. Han och hans hustru är besvärade av situationen, alldeles särskilt när det framgår att det inte är Kafka som den där framfusiga kvinnan kommit för att prata om utan Felice. Besökarens avsikt är att lära känna den fortfarande gåtfulla Felice Bauer bättre.
Han är son till en doldis, men ändå en sorts kändisbarn, och han vantrivs i rollen.
Felice Bauer och Franz Kafka, året var 1917.Bild: Kharbine-Tapabor/REX
Alla verkar besvärade, alla är besvärliga. Den som ändå har något att vinna på situationen är den gästande skribenten, som har en baktanke med mötet: hon vill få ihop stoff till en egen berättelse, men hon är också en fanatisk och därmed antagligen odräglig beundrare. När hon tar avsked och skakar han med sonen intalar hon sig att det är lite som att röra vid Felice, och via henne Kafka.
Jag förstår precis. En gång träffade jag Cynthia Lennon, Johns första fru, för en intervju. Efter första handslaget hade jag svårt att koncentrera mig, kunde inte sluta tänka på var den handen varit.
Annars tänker jag mer på stackars Julian, deras gemensamme son som i 20-årsåldern lanserades som den nye Lennon. Vilket han bevisligen var, men det hjälpte honom inte att vinna självkänsla eller att få mogna som artist; hans karriär tilldrog sig i skuggan av föräldern, och snart var han inte längre en lovande 21-åring utan bara en tredje klassens Lennon. Hyggligt begåvade musiker som Jakob Dylan, Adam Cohen, Ziggy Marley, Wendy Wilson, Harper Simon, Tal Bachman, Jack Vreeswijk och Chris Stills kan vittna om samma erfarenheter. Det enda sättet att slippa leva i sina föräldrars skugga är att göra något helt annat.
”Vem vill bli miljonär?” hette en långkörare i teve. Om bara omständigheterna är okej är svaret nog: de flesta. Men vem vill vara kändisbarn, egentligen? Det låter mest bara besvärligt.
Cynthia och Julian Lennon.Bild: Tim Hales
Fotnot: Magdaléna Platzová kommer till Författarscen på Malmö stadsbibliotek 13 november, jämte tre andra tjeckiska författare.
Gå till toppen