Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Bakom ensamvargen finns flocken. Var inte en del av den.

Norges statsminister Erna Solberg och integrationsminister Jan Tore Sanner möter Mohamed Rafiq, som stoppade attacken.Bild: Terje Pedersen
En vecka efter masskjutningarna i USA var Norge nära att uppleva sin första massaker efter Anders Behring Breiviks attacker mot det norska regeringskvarteret och det socialdemokratiska ungdomslägret på Utöya. I lördags försökte en beväpnad man i 20-årsåldern ta sig in i en moské i Baerum, strax väster om Oslo, men blev övermannad av två församlingsmedlemmar. Mannen utreds nu för försök till terrorbrott, och för mord – under en husrannsakan hittades mannens tonåriga syster död i den gemensamma lägenheten.
Attacken mot moskén i Norge ser ut att följa samma mönster som flera av den senaste tidens dåd med rasistiska motiv. Den misstänkte gärningsmannen har uttryckt främlingsfientliga åsikter, visar polisens första kartläggning. Han har – likt Breivik – hyllat Vidkun Quisling, mannen som hjälpte Nazityskland att ockupera Norge. Ett nätinlägg utlagt några timmar innan händelsen vid moskén tyder på att han har inspirerats av såväl El Paso-skjutningen som attacken mot moskén i Christchurch i Nya Zeeland, skriver norska NRK (11/8).
Hatet som frodas i den högerextrema nätmiljön är ett av de hot som kan få konsekvenser för Sveriges säkerhet, konstaterade den svenska säkerhetspolisen, Säpo, i sin årsbok för 2018: "En främlingsfientlig och radikalnationalistisk idéströmning har ökat i samhället, främst nätbaserad. Det bidrar till en bild av en växande bred radikalnationalism som inkluderar radikala och våldsbejakande grupper. Att vit makt-miljön och den lösare främlingsfientliga miljön närmar sig varandra kan bli en drivkraft för individer att begå främlingsfientligt motiverade brott", skriver Säpo.
Den högerextrema och främlingsfientliga svenska nätmiljön var i helgen också föremål för en granskning i amerikanska New York Times (10/8). Sverige framställs som ett internationellt varningsexempel i den rörelse som vill sprida bilden att land efter land i väst invaderas av invandrare, skriver New York Times. Och även i det en gång progressiva Sverige tycks många nu acceptera denna bildsättning, menar tidningen: Att invandringen har fört med sig kriminalitet och revor i välfärden. Att den hotar svensk kultur och svenska traditioner.
Hur har det blivit så?
Artikeln i New York Times – till stora delar baserad på svenska journalisters tidigare granskning – visar en noga genomförd kampanj, understödd och gödd av bland annat ryska krafter, där rykten och systematisk desinformation strömmar ut från de främlingsfientliga svenska nätsajter som tycks ha blivit allt mer rumsrena. Desinformation som sedan sprids. Av svenska läsare sinsemellan och av utländska sajter till en global läsarkrets.
Målet? En förvrängd bild av Sverige som kan användas som bränsle för såväl individer som högerextrema partier i Europa och USA.
"I internets uppmärksamhetsekonomi fungerar Sverige som en valuta med svindlande hög kurs", skrev den norske författaren Bjarne Riiser Gundersen i fredagens Aftenposten (9/8).
Den ryska inblandningen passar förstås som handen i handsken i den redan kända gråzonsdoktrin som handlar om att påverka utan militär konflikt. Det är påverkan via proxy: andra får uträtta det man själv vill förmedla och uppnå. Och nu till skillnad från tidigare ingår alltså sociala medier i denna strategi, skriver Säpo i sin årsbok: "I dessa kan inte bara falska och manipulerade budskap sändas utan de kan anpassas till specifika målgrupper och spridas med hög intensitet".
Just vad granskningen i New York Times visar.
Viral ryktesspridning och främlingsfientliga nätsajter har på bara några år skiftat bilden av Sverige. Men det har också flyttat gränsen för samhällsdebatten, gränsen för det extrema. Och i ett parallellt spår har ideologin blivit viktigare än organisationstillhörighet i den extrema miljön, enligt Säpo. Det behövs helt enkelt inget godkännande för den som väljer att agera på sina sympatier. Vilket gör det förebyggande arbetet svårare.
Skjutningarna i USA, på Nya Zeeland, attacken i Norge. Den som begår brott, om än med inspiration av en hatfylld nätmiljö, ansvarar för sina egna gärningar.
Men strax bakom ensamvargen finns flocken. Det är allas ansvar att inte vara en del av den.
Gå till toppen