Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Två artister med för lite gemensamt

Tania Saleh och Lina Nyberg är hörvärda och karismatiska var för sig, men på Gustav klickade det inte.

Tania Saleh och Lina Nyberg har i sommar turnerat genom Egypten, Jordanien och Libanon.Bild: Patrick Persson

Tania Saleh & Lina Nyberg

VÄRLDSMUSIK. Gustavscenen, Malmöfestivalen, 12/8.

Lite för olika artister. För få samspel mellan dem. Och bitvis för finstämd och avantgardistisk musik för att på allvar fungera på ett öppet festivaltorg.
Visst blir det ofta spännande när artister från olika (musik)kulturer möts. Men den libanesiska sångerskan Tania Saleh och den fritänkande jazzartisten Lina Nyberg har faktiskt inte så mycket gemensamt musikaliskt att man riktigt förstår varför de nu samarbetar.
Var för sig är de bägge starka och hörvärda personligheter och båda har modet att ofta testa nya spelpartners, gränsöverskridande idéer och djärva grepp. Fast Tania Saleh har genom åren på olika kreativa och rytmiska sätt mixat traditionella arabiska tongångar med bland annat pop, bossa nova och elektronisk musik, medan Lina Nyberg gjort sig känd, och hyllats, för sin djupt personliga och ofta dramatiska blandning av jazz och modern musikalstil, med mera.
I sommar har sångerskorna turnerat ihop genom Libanon, Jordanien och Egypten, med violinisten Nancy Mounir från Egypten och Nybergs ordinarie band med trumpetaren Susana Santos Silva. Nu var det Malmös tur.
De två första sångerna var samarbeten. Gamla ”Glädjens blomster” fick en arabisk låtpartner och i en nyskriven sambagungande sak av Saleh växelsjöng de två. Sedan radades fem sånger med antingen den ena eller den andra sångerskan upp.
Tania Saleh gjorde som mest intryck i en långsam, mörk och laddad låt med text om hur mannen ifrågasätter kvinnans trohet. Fint trumpetsolo av Santos Silva och dramatiska gitarreffekter av David Stackenäs i tandem med Salehs skrik.
Lina Nybergs musik och texter behöver en (intimare) lokal för att komma till sin rätt, det gäller både de lugnare, drömska och flytande delarna och när hon och bandet växlar upp i högljudda och frisprakande attacker. På genomfartsleden Gustav Adolfs torg blåser nyanser och finesser lätt bort.
Så småningom återförenades de två, bland annat i en lyckad nyskriven, pulserande låt av Tania Saleh, där hon skötte melodin medan Lina Nyberg backade upp ordlöst, med Nancy Mounirs fiol som en känslig stämningsförhöjare.
Gå till toppen