Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ingrid Runsten: ”Sjukvården skulle må bättre med färre politiker.”

Ebba Busch Thors KD är det enda parti som tydligt driver frågan om att ta ifrån landstingen ansvaret för sjukvården.Bild: Adam Ihse /TT
Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Det börjar bli dags att summera sjukvårdssommaren. Patienter som har fått sina operationer uppskjutna ska förhoppningsvis snart få den vård de har rätt till.
Men enligt Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, hade i juni omkring 30 procent väntat längre än vårdgarantins tre månader på en planerad operation eller behandling. I landet som helhet fick 68 procent sådan vård inom tre månader. I Skåne var det 66 procent och i Region Halland 94 procent. I Jämtland/Härjedalen bara 50 procent.
Bakom alla de här siffrorna finns människor. En del är oroliga över att livsviktiga operationer dröjer, andra har lindrigare krämpor som ändå kan vara avgörande för hur vardagen fungerar.
Sjukvården har länge haft ett stort förtroendekapital, men det urholkas nu. Hur angelägen väljarna tycker att sjukvårdsfrågan är och vilken politisk betydelse den kan få, framgår av SOM-institutets senaste rapport, Storm och stiltje. Den publicerades i slutet av juni och baseras på undersökningar från 2018.
De årliga mätningarna har gjorts sedan 1987 och i ett kapitel analyserar Johan Martinsson och Marcus Weissenbilder hur olika samhällsfrågor har haft olika stor betydelse för befolkningen genom åren.
Trots att det har skiftat är sjukvård och utbildning två frågor som alltid har engagerat många. Men 2018 var sjukvårdsfrågan hetare än någonsin. 45 procent ansåg att den var en av de absolut viktigaste samhällsfrågorna och samtliga partiers väljare placerar den högt.
I antologin från SOM-institutet finns också ett kapitel om medborgarnas betyg på myndigheter och offentlig verksamhet och hur det har förändrats över tid. Där konstaterar Sören Holmberg att det fortfarande är fler som ger sjukvården positivt än negativt omdöme. Men samtidigt uppvisar sjukvården det största betygsraset.
Fler än någonsin tycker alltså att sjukvårdsfrågan är viktig. Samtidigt verkar det som om många håller på att tappa förtroendet för vården. Det borde få varningsklockor att ringa.
För regeringen och dess samarbetspartier är det bråttom att leverera. Enligt januariöverenskommelsen ska köerna kortas genom den nya kömiljarden och genom överenskommelser med landstingen. Men att ansvaret för sjukvården är uppdelat på 21 olika landsting/regioner ifrågasätts inte.
Det enda parti som tydligt driver frågan om att ta ifrån landstingen ansvaret för sjukvården är Kristdemokraterna. I en debattartikel nyligen i Aftonbladet om vårdköerna kallade KD-politikerna Ebba Busch Thor och Acko Ankarberg Johansson de stora skillnaderna mellan landstingen för ”oförlåtliga”.
Här har KD rätt, inget talar för att en föråldrad uppdelning på 21 olika landsting är det bästa sättet att organisera en allt mer specialiserad och avancerad sjukvård. Det behövs fler vårdanställda. Men sjukvården skulle faktiskt må bättre med färre politiker.
Motargumentet brukar vara att landstingens/regionernas politiker befinner sig närmare väljarna och har mer kunskap om behoven i just det området.
Men många väljare känner varken till vilka landstingspolitikerna är eller att de har ansvar för sjukvården. Sjukvården blir en snårig fråga för väljarna som måste tänka på den i två olika val. Och det gör det svårare att utkräva ansvar i den heta politiska sjukvårdsfrågan.
Att förstatliga sjukvården är en pusselbit, men det behövs fler. Målet måste vara kortare beslutsvägar, minskad administration och större tilltro till dem som jobbar inom vården.
Gå till toppen