Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Hälso- och sjukvården behöver gå från att vänta på att få besök till att också söka upp människor.”

Politiker på såväl nationell som regional och lokal nivå behöver lägga större ekonomiska resurser på förebyggande vård. Det skriver Katarina Steding-Ehrenborg, docent i experimentell klinisk fysiologi och sjukgymnast.

Statsminister Stefan Löfven (S) provar en motionscykel under ledning av en fysioterapeut.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Samtidigt är det en sjukdomsgrupp som ofta lätt kan förebyggas, och i de fall någon har drabbats kan sjukdomen lindras genom bättre stöd till långvariga livsstilsförändringar.
Men för att det förebyggande arbetet ska fungera behöver politiker på såväl nationell som regional och lokal nivå lägga större ekonomiska resurser på att:
• Förebygga ohälsosamma levnadsvanor genom att ännu bättre utnyttja befintlig kompetens inom hälso- och sjukvården för att nå friska personer och hålla dem friska.
• Låta träning ta såväl fysisk som ekonomisk plats på sjukhusen och lyfta fram träningen som den viktiga behandlingsform den är.
• Ge livslång behandling med fysisk träning till patienter med livslånga sjukdomar, på samma vis som de får livslång behandling med andra mediciner.
Sverige riskerar att inom en snar framtid ha såväl äldre som unga med svåra hjärtsjukdomar och stora vårdbehov, till följd av ohälsosamma levnadsvanor. Hälften av alla 30–44 åringar i landet är överviktiga och feta, enligt statistik från Folkhälsomyndigheten. Det innebär bland annat ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt.
Varje år får cirka 25 000 personer i landet hjärtinfarkt, en sjukdom som kan förebyggas med mycket små medel, som regelbunden fysisk aktivitet, rimligt god kosthållning och undvikande av tobaksprodukter.
Också alltfler unga drabbas av hjärtsvikt som en direkt följd av övervikt, en sjukdom som redan i sin mildaste form begränsar vardagen på grund av trötthet och andfåddhet.
Utifrån en stor mängd forskning går det att slå fast att man behöver röra på sig 150 minuter i veckan, med minst måttlig intensitet, för att förebygga bland annat hjärt-kärlsjukdom.
Fysisk aktivitet på recept, där rekommendationerna om 150 minuters aktivitet bryts ner till individanpassade aktiviteter med lagom långa pass (10 minuter i sträck per gång ger tillräckligt goda effekter), har varit framgångsrikt och har spridits till flera andra länder.
Hälso- och sjukvården behöver tänka nytt, gå från att vänta på att få besök till att också söka upp människor. Kompetensen finns redan. Till exempel är legitimerade fysioterapeuter (tidigare titel var sjukgymnast) utbildade till att anpassa träning utifrån ålder och olika sjukdomstillstånd, problem med muskler eller leder. Fysioterapeuter har även utbildning för att kunna hålla motiverande samtal och skulle kunna dra ett tungt lass i en uppsökande, förebyggande verksamhet.
Forskning visar att fysisk aktivitet är viktig för att minska risken för ytterligare sjukdom för den som drabbas av hjärtsjukdom. Anpassad träning kan ses som en sorts medicin som utgör en säker och effektiv behandling förenad med låga kostnader. Trots det är fysisk aktivitet, enligt Socialstyrelsen, en underutnyttjad behandling inom hjärtsviktsvården idag.
På sjukhusen är de lokaler som avsatts för träningsgrupper ofta få, små och slitna. De lokaler som avsätts för att förhindra upprepning av olika sjukdomstillstånd behöver bli fler och bättre för att fler ska kunna behandlas med träning.
Träning är inte bara bra för att motverka hjärt-kärlsjukdom. Fysisk träning har visat sig kunna användas som behandling vid flera olika kroniska sjukdomstillstånd, däribland flera cancerformer, ångest och depression.
Patienter som deltagit i träningsgrupper berättar om ökad ork och livskvalitet, vilket också vetenskapliga studier har kunnat mäta. Patienterna vill helst inte sluta när träningsperioden är över. Idag behöver de ge upp sin plats till förmån för nästa patient i kön. Att sluta i sin träningsgrupp innebär för många att förlora en social samvaro och en trygghet där man vågar anstränga sitt hjärta. För många känns det omöjligt att fortsätta träna på egen hand, och kondition och styrka är färskvaror som måste underhållas.
Att vara fysiskt aktiv har visat sig innebära färre inläggningar på sjukhus för patienter med hjärtsvikt. Att inte vara aktiv innebär fler sjukhusbesök och större personliga och samhälleliga kostnader.

Katarina Steding-Ehrenborg

Katarina Steding-Ehrenborg är docent i experimentell klinisk fysiologi vid Lunds universitet och sjukgymnast.
Gå till toppen