Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Om problemet är kvinnoförtryck, vänd er då i stället mot förtryckaren

”Jag och många med mig skulle långt hellre föredra att inte ha slöja. Vi finns. Det finns massor att diskutera på den punkten. Men det hör inte hit”, skriver Anahita Nicoobayan Shiri. Bilden föreställer en annan person.Bild: M. SPENCER GREEN
Nu är det igång. Igen.
Sverigedemokraterna är tillbaka med ännu ett försök till slöjförbud. Ett argument är att slöjan är en symbol för förtryck och att tjejer som bär slöja bör befrias från tygets symboliska piska. Ett annat argument är att det gör åtskillnad mellan män och kvinnor. Ett tredje, som tittar fram och gnuggar händerna mellan raderna, är att muslimer ska sluta existera i Sverige, med skolan som första anhalt.
Min familj kommer från Iran. På besök i landet bär jag slöja och våndas i den 50-gradiga sommaren. Jag och många med mig skulle långt hellre föredra att inte ha slöja. Vi finns. Det finns massor att diskutera på den punkten. Men det hör inte hit.
För finns gör också många tjejer som är lika vana vid att bära slöja och täcka håret som jag är vid att täcka mitt bröst. Om man är det minsta förtrogen med klädernas historia är det skrattretande att påstå att kläder som gör en åtskillnad mellan män och kvinnor är ett nytt problem som bör förbjudas. Så vi lämnar det och kikar på argumentet om förtryck.
Ponera att det i morgon blev fastställt att kvinnor i Malmö måste börja gå med naveldjupa urringningar på arbetsplatsen. Bara tanken på en sådan lag är ju omöjlig, inte sant? Att bara gå runt utan bh är otänkbart för många. Det handlar om kultur och om vana. Ofta, inte minst på kvällar och nätter, handlar det också om att försöka undvika oönskade närmanden från män. I en perfekt värld känner vi oss trygga oavsett hur vi väljer att klä våra kroppar. Men så är det inte och det har vi, i nuläget, accepterat.
Många muslimska tjejer fick tidigt lära sig att man täcker håret. Det är en invand, naturlig del av deras liv och de känner sig nakna utan slöjan. På samma sätt som det är otänkbart för mig att inte hölja bröstet offentligt, är det otänkbart för dem att gå till skolan med lockarna i vinden. Dessa tjejer har jämnåriga kompisar som gärna skulle bli kvitt slöjan; inte minst för att de får en helt annan typ av oönskade närmanden. Likadant finns det tjejer som lämnar den förbaskade bh:n hemma eller som kanske inte ens äger någon. Poängen är vi kan välja bh:n.
Om ni inför ett slöjförbud tar ni inte bara ifrån kvinnorna rätten att klä sig hur de vill, utan gör det omöjligt för de tjejer som vill bära slöja att fortsätta gå i skolan. Gissningsvis tvingas de flytta dit slöjförbudet inte har piskats fram. De som inte vill bära slöja men som gör det på grund av familjens önskningar tvingas göra detsamma. Om problemet är kvinnoförtryck, problematisera då förtryckaren i stället för att gestalta den.
Detta leder oss också till det sista, illa beslöjade argumentet. Förbudet rensar skolorna från muslimer, men ni hävdar kanske att detta inte är intentionen? Om ni tror er vilja hjälpa unga kvinnor som ni anser vara tvingade till något de inte vill, föreslå inte en lag som tvingar unga kvinnor till något de inte vill.

Anahita Nicoobayan Shiri

Anahita Nicoobayan Shiri arbetar för närvarande på Folkuniversitetet som svensklärare för nyanlända. Har tidigare studerat statsvetenskap vid Lunds universitet. Hon är 28 år och bor i Malmö.
Gå till toppen