Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Moa Berglöf: Hellre öppna hjärtan än stängda dörrar.

Fredrik Reinfeldt under sommartalet på Norrmalmstorg i Stockholm.Bild: PONTUS LUNDAHL / TT
Det är morgonen den 16 augusti 2014, en månad kvar till valet, och på statsministerns rum i Rosenbad i Stockholm är förberedelserna i full gång inför talet som ska hållas senare på dagen. Som talskrivare är jag stressad men fokuserad. Mycket ska med. Flexiblare byggregler. Kollektivtrafik. Jobben, som vanligt. Och så något om den ökande flyktingströmmen till Sverige.
Sommaren 2014 har kriget i Syrien pågått i över tre år och halva landets befolkning är på flykt. I en prognos i slutet av juli skriver Migrationsverket att det för första gången på tjugo år kommer fler än 2 000 asylsökande i veckan till Sverige. Det är framför allt syriska familjer, men också unga eritreaner. Migrationsverket bedömer nu att uppemot 80 000 människor kan komma att söka asyl i Sverige under 2014, och lika många är att vänta året därpå. Men osäkerheten är stor, uppskattningarna försiktiga.
Det är det här som är utgångspunkten för Fredrik Reinfeldt (M) och oss medarbetare där i rummet, några timmar innan han ska ställa sig på scenen på Norrmalmstorg i Stockholm.
Att många kommer att komma till Sverige. Att det kommer att kosta, i kronor och i arbetstimmar. Men framför allt: att det är vårt moraliska ansvar, till och med vår plikt, att ta emot dessa våra medmänniskor.
Orden kommer i stunden, skriver Fredrik Reinfeldt i sin bok Halvvägs. Det stämmer till viss del. För redan på den pressträff som föregår talet kommer den uppmaning som vi då inte vet ska komma att definiera en stor del av Reinfeldts statsministergärning.
"Jag ber svenska folket att ha tålamod och öppna sina hjärtan för de utsatta vi ser runtom i världen", säger han till journalisterna på plats.
En stund senare, inför hundratals stockholmare:
"Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod. Om att öppna era hjärtan. /…/ När det heter 'det blir så många, det blir så krångligt, det blir så svårt'. Visa toleransen. Och visa också att ni minns att vi har gjort det förut."
Applåderna är många, och långa.
Mycket har hänt under de fem år som har gått sedan Fredrik Reinfeldts vädjan. Efter åtta år som statsminister och tolv år som partiledare för Moderaterna valde han själv att lämna politiken. De 80 000 asylsökande som Migrationsverket trodde skulle komma under 2015 blev till det dubbla. Och bara två månader efter det löfte som den då nytillträdda statsministern Stefan Löfven (S) i början av september 2015 uttalade på Medborgarplatsen i Stockholm: "Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor", infördes gränskontroller mellan Sverige och Danmark.
Inget av det här visste vi förstås den där augustimorgonen på Rosenbad.
Hade det spelat någon roll?
Sverige – och alla vi som bor här – har ett moraliskt ansvar för att hjälpa de systrar och bröder som runt om i världen flyr krig och förtryck. Fem år och ett nytt politiskt landskap senare tycks det ha blivit ett nästintill radikalt budskap. Något som beskrivs i termer av kaos och katastrof.
När det riktigt katastrofala är de senaste årens vilja att gå från öppna till stängda hjärtan.
Gå till toppen