Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Bo Hagberg

Professor Bo Hagberg har som tidigare meddelats avlidit två dagar före sin 80-årsdag. Han sörjes närmast av hustrun Kathe, tre barn med familjer inklusive åtta barnbarn.

Bo föddes i Stockholm men blev faderslös vid 2 års ålder. Modern flyttade då till Ronneby där han växte upp. Han tog studenten i Karlskrona.
Bo Hagbergs studier vid Lunds universitet omfattade bland annat statistik och senare psykologi. Efter disputation och vidare forskning fick han en professur vid Psykologiska institutionen i Lund.
Bo var reservofficer och tjänstgjorde som FN-observatör i bland annat Jerusalem, Golanhöjderna och Libanon.
Som chefspsykolog knuten till vuxenpsykiatrin vid Universitetssjukhuset i Lund kom Bo tidigt i kontakt med ledande forskare inom det neuropsykiatriska området. Detta resulterade i en rad arbeten där kognition och personlighetsvariabler studerades vid tidig demenssjukdom, andra hjärnsjukdomar, samt vid behandlingsförsök vid Alzheimers sjukdom.
EEG, regionalt cerebralt blodflöde, tillstånd efter shuntoperation och hemodialys var andra forskningsområden. Ett särskilt intresse var frontallobsdysfunktion. Detta arbetssätt, att inkludera ”objektiva” medicinska variabler i psykologiska frågeställningar kom att känneteckna hela hans fortsatta forskning.
Vi tre undertecknade var alla i ”the golden forties” när vi kom i kontakt med jämnårige Bo för första gången på riktigt. Han var då nyutnämnd chef på Gerontologiskt Centrum, denna förnämliga skapelse som kom till stånd baserat på makarna Ribbings tidigare arbeten och i samverkan med dåvarande MLL.
Enheten var belägen i den Quennerstedska villan på Ribbingska.
År 2002 övergick man till Lunds universitet och bytte därvid lokaler.
Bos forskning kom alltmer att fokusera på kognition, personlighetsdrag, olika medicinska och sociala faktorer och deras betydelse för anpassning till åldrande och överlevnad.
Olika populationer av 75-åringar, 80-åringar och 100-åringar följdes. Särskilt 100-årsstudierna, både en svensk och en internationell, väckte berättigat uppseende.
Detta var top news. Man kunde identifiera faktorer som predicerade för ett långt friskt liv, ”det goda åldrandet”.
Det fanns tidigare visat att genetiska faktorer spelar en relativt mindre roll för hälsa och överlevnad när man blir äldre. Andra, potentiellt påverkbara faktorer, blir allt viktigare.
Bo Hagberg visade också att olika adaptationsstrategier till livets förändringar påverkar hur man kommer att uppleva sitt åldrande. ”Inte hur man har det utan hur man tar det”.
Efter pensioneringen sålde familjen villan i Bjärred och flyttade permanent till Hanö.
Detta innebar stor livskvalitet för Bo med närheten till hustrun och vännerna och möjligheter att utveckla sina andra intressen. Fiske från egen båt, äppelodling, framställning av äppelvin, keramiskt hantverk. Bo blev starkt engagerad i lokalsamhället. Men även forskningen fick sitt; bland annat genomfördes två hundraårskonferenser på ön.
Bo var en exemplarisk chef med ett varmt hjärta och omtanke om sina medarbetare. Han förstod värdet av regelbundna arbetsträffar under trivsamma former i Skånes närområde.
Bo hade under största delen av sitt liv en svårbehandlad hypertoni. Han genomled olika och växlande behandlingar (och biverkningar) för denna med ett beundransvärt lugn. Senare tillkom ett par hjärtinfarkter och han genomgick en komplicerad kranskärlsoperation.
Våra tankar går till hustrun Kathe, barn och barnbarn. Vi saknar dig Bo, men minns dig med tacksamhet och glädje.
Ove Dehlin
Bertil Nordbeck
Gillis Samuelsson
medarbetare i olika konstellationer
Gå till toppen