Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Thomas Millroth: Nya perspektiv på perspektivkonsten

Steget mellan landskapsmålning och minimalistiska objekt är kortare än man kan tro.

Eva Larssons teckningar och kuber.Bild: Olseröds konsthall
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Föreställ dig ett minimalistiskt konstobjekt och en landskapsmålning. Det är svårt att komma på en enda gemensam nämnare. Men – om jag föreställer mig bildkonsten som ett ständigt pågående protokoll över sitt förflutna går det bättre. En del punkter återkommer nämligen envist. Perspektivet är en sådan långkörare, och det kan faktiskt förena dessa två ytterligheter. Från början var det ett rationellt brott mot religiöst konstruerade bilder för att så småningom bli en egen konvention och dogm. Tack vare perspektivet gick konsten från ande till materia; allt som gick att se kunde förvandlas till estetiska objekt för vår blick, ett landskap till exempel.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen