Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Kärleken skapade ett biståndsprojekt

Aldrig anade Elisabet Bloom att det var en livslång kärlek hon mötte i Berlin under sextiotalet. Inte heller misstänkte hon att det skulle ta nästan femtio år innan de två fick varandra på riktigt.

För femtio år sedan mötte Elisabet Bloom kärleken Haroun Sesay i Berlin. 2012 återförenades de och efter hans död fortsätter hon det utvecklingsarbete de påbörjade tillsammans i Sierra Leone.Bild: Ulf Sundberg
Elisabet Bloom är född och uppvuxen i småländska Sävsjö. Efter gymnasiet tänkte hon fortsätta utbilda sig på högskolan och så småningom bli sjukgymnast.
– Tyvärr behövde man ha toppbetyg för att komma in i Sverige så jag sökte mig till Berlin istället, berättar hon.
Tur var väl det, för hur skulle hon annars ha mött kärleken Haroun Sesay vid matbordet i kollektivet hon bodde i.
– Haroun var en sådan person som pratade med alla och vi blev förälskade.
Efter ett par månader hände dock något som fick dem att skiljas åt.
– Han kom hem till mig under en helg men när han sedan gick tillbaka till sitt rum var det helt förstört. Det visade sig att hans rumskompis hade bjudit in en vän och att de rökt hasch. På något sätt hade rummet fattat eld och bägge dog. Då fick Haroun nog och åkte hem till Sierra Leone.
Kontakten mellan de bägge ebbade ut och Elisabet gick färdigt utbildningen för att sedan arbeta som sjukgymnast i Malmö under många år.
– En dag 2012 när jag kom hem låg det ett brev på hallmattan. Det var från Haroun som ville ha kontakt igen och berättade om sitt liv. Han hade bildat familj men var nu änkeman och bodde i Kanada.
Paret tog upp kontakten och Elisabeth åkte till Kanada ett par gånger för att se om kärleken mellan dem fanns kvar.
– Vi hade fortfarande själarnas sympati så vi gifte oss snart efter våra möten.
Tillsammans började paret skissa på ett biståndsprojekt i Harouns hemby Mathan i Sierra Leone. Tanken var att utveckla byn med skolor, sjukhus och andra nödvändigheter. Dessutom ville man odla ris och annat för att få in pengar.
– Men så dog Haroun hastigt 2013 och jag visste inte vad jag skulle göra med projektet men bestämde mig för att fortsätta, förklarar Elisabet.
Hon fick bra kontakt med några av Harouns brorsbarn och tillsammans fortsatte de arbetet.
Nu står ett par skolor färdiga och stiftelsen Elisabet startade 2015 hjälper till med finansieringen.
– Dessutom brukar jag åka ner dit under ett par månader på vintern för att se hur det går med byggena.
Finansieringen sker genom stiftelsen och varje gång hon åker hem till Småland för att träffa gamla skolkamrater brukar hon påminna om dess existens.
– De är jättesnälla och hjälper till. I synnerhet sedan de fått reda på att i byn finns inga religionsmotsättningar. Muslimer och kristna lever tillsammans, gifter sig med varandra och har ett ganska bra men fattigt liv numera.
Elisabet började 1989 en påbyggnadsutbildning till Feldenkraisterapeut och har numera lämnat sjukgymnastjobbet.
– Jag åker runt i Sverige och Europa för att lära ut metoden och försörjer mig på det eftersom min pension inte är så stor och jag behöver pengar till stiftelsen, förklarar hon och reser sig kattvigt från golvet trots sina 73 år.
– Det är Feldenkrais som gjort att jag har smidigheten kvar, konstaterar hon och förklarar vad metoden går ut på.
Det visar sig att metoden påminner om yoga och handlar om att med tanken påverka kroppens muskler att agera på bästa sätt för att minska spänningar och värk, något hon menar att alla behöver lära sig.

Elisabet Bloom

Gör: Sjukgymnast och Feldenkraisterapeut. Författare till boken Feldenkraismetoden förklarad som nu översätts till engelska.
Bor: I Malmö.
Ålder: 73 år.
Aktuell: Arbetar med stiftelsen "Mathan a modern village of Sierra Leone".
Gå till toppen