Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Rätt tala med Iran. Även om det kan vara för döva öron.

Vid besöket i Stockholm möttes den iranske utrikesministern Javad Zarif av demonstranter.Bild: Karin Wessl n/TT
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Irans utrikesminister Javad Zarif ger i regel ett närmast älskvärt intryck. Hans engelska är utmärkt. Han beskrivs ofta som en moderat, närapå liberal företrädare för Iran.
Det är en image Zarif förmodligen inte har något emot. Den tjänar honom väl i hans dagliga värv. Men oavsett Zarifs möjligen försonande personliga drag går det inte att komma ifrån att han är en lojal företrädare för en kallhamrad, totalitär regim – de styrande iranska mullornas språkrör.
På en presskonferens i Teheran i juni i samband med den tyske utrikesministern Heiko Maas besök där, frågade en tysk reporter Zarif varför homosexuella avrättas i Iran på grund av sin sexuella läggning.
"Vårt samhälle har moraliska principer. Och vi lever enligt dessa principer", löd svaret från Zarif.
Just nu är Zarif ute på en nordisk rundresa. På tisdagen besökte han Stockholm för överläggningar med Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S).
Regeringen har fått bannor för att den rullar ut "röda mattan" för Zarif, bland annat av Fredrik Malm (L) i P1-morgon. Men även om inramningen och formerna för besöket kan diskuteras, är den frågan i allt väsentligt ett sidospår. Det viktiga är att den svenska regeringen levererar tuffa budskap till Zarif och hans uppdragsgivare.
På den punkten finns det dessvärre anledning att ifrågasätta Wallströms vilja. I samband med de omfattande regimkritiska protesterna i Teheran runt årsskiftet 2018 fick Wallström frågan om inte EU borde ställa sig bakom demonstranternas krav på demokrati:
"Men tänk om andra skulle yttra sig om vår utveckling? Om andra länders företrädare skulle säga att demonstranter som går ut på våra gator och torg har rätt?"
Att uttala sig om hur andra länder bör agera är annars inget svenska, socialdemokratiskt ledda regeringar, brukar avhålla sig från. Och en feministisk utrikespolitik måste rimligen stöda iranskor som vägrar bära slöja.
I Stockholm möttes Zarif av upprörda demonstranter, mestadels exiliranier. Det finns en stor iransk diaspora i Sverige. Närmare 80 000 svenskar är födda i Iran och många av dem är flyktingar undan ayatollornas terrorvälde.
Ilskan mot Zarif är inte svår att förstå. Han företräder en regim som dagligen trampar på allt vad mänskliga rättigheter heter. Kvinnor som protesterar mot slöjtvånget döms till fleråriga fängelsestraff. Religiösa minoriteter förtrycks. Människor torteras och avrättas – inte sällan offentligt.
Bland de dödsdömda finns även den svenske medborgaren och läkaren Ahmadreza Djalali, som anklagats för samröre med den israeliska säkerhetstjänsten.
Zarifs syfte med rundresan är att försöka rädda vad som räddas kan av kärnteknikavtalet JCPOA. Avtalet träffades 2015 och innebär att Iran i utbyte mot lyfta ekonomiska sanktioner åtar sig att begränsa sitt kärntekniska program och inte utveckla kärnvapenkapacitet.
Det som bekymrar Zarif och regimen mest är sannolikt de ekonomiska konsekvenserna av att avtalet nu hotar att falla samman totalt, efter att USA dragit sig ur överenskommelsen förra året och återinfört hårda sanktioner mot Iran. Sanktionerna gör det exempelvis svårt för Iran att fortsätta sina kostbara militära äventyr runt om i regionen, från Syrien till Irak, Jemen och Afghanistan.
På pressträffen efter mötet var Margot Wallström påtagligt pessimistisk om möjligheterna att rädda avtalet.Hon framhöll att samtalen med Zarif förts i en "förtrolig och allvarlig ton" och tillade att "vi uppskattar att vi kan ha en sådan relation med Iran".
Och även om Wallström inte ville gå in närmare på vad som sades under mötet försäkrade den svenska utrikesministern att hon tagit upp allt ifrån dödsdomen mot Djalali till krisen i Hormuzsundet – den smala passage mellan Persiska viken och Arabiska havet som en femtedel av världens samlade oljeproduktion seglar igenom. Blockeras sundet – vilket Iran hotat med – kan det få fatala konsekvenser för världsekonomin.
"Det finns en vilja att lyssna på vad vi har att säga", betonade Wallström.
Men att lyssna och att ta intryck är två helt skilda saker.
Gå till toppen