Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Hemlösa kvinnors berättelser bär ”De osynliga”

Amatörerna har en självklar utstrålning och tar oftast fokus från de professionella skådespelarna”, skriver Annika Gustafsson.

”De osynliga” består till stor del av amatörskådespelare.Bild: Folkets bild

De osynliga

BIO. Dramakomedi. (Les invisibles), Frankrike, 2018. Regi: Louis-Julien Petit. Med: Audrey Lamy, Corinne Masiero, Noémie Lvosky, Brigitte Sy. Barntillåten. 1.42.

En feelgood-historia om hemlösa kvinnor – vissa med psykiska besvär – låter kanske inte särskilt trovärdigt. I ”De osynliga” blandas professionella skådespelare med amatörer, vars bakgrund har likheter med rollgestalternas. Och det fungerar. Till en början kan man faktiskt tro att det rör sig om en dokumentär när kvinnorna ses köa med pick och pack utanför ett dagcentrum.
Amatörerna har en självklar utstrålning och tar oftast fokus från de professionella skådespelarna. De senare gestaltar socialarbetare på dagcentret och de hamnar i uppenbar kris då kvinnorna inte har kunnat slussas ut i arbete på det planerade sättet. Socialarbetarna kritiseras också för att vara alltför personligt engagerade.
Filmens kritik mot myndigheters sätt att räkna resultat känns igen från en aktuell samhällsdebatt, där siffror hela tiden styr och människor kommer i kläm eftersom ingen hänsyn tas till helheten. De modiga socialarbetarna med den själsförbrännande Audrey (Audrey Lamy) i spetsen försöker lösa problemet med hjälp av civil olydnad och de hemlösa får chans att utvecklas.
Det är framför allt deras individuella historier som bär berättelsen och ger den en viss tyngd. Närmast kommer vi en äldre kvinna som misshandlats av sin alkoholiserade man. Till slut dödade hon honom och tillbringade år i fängelse. Där lärde hon sig reparera allt från brödrostar till mopeder. Hennes väg fram till jobb innehåller flera härliga, skrattförlösande situationer.
”De osynliga” är en film om kämpande kvinnor. Socialarbetarna tar strid för att kunna bistå de marginaliserade och utsatta, vilka i sin tur med mer eller mindre lyckade resultat strävar efter att höja sin självkänsla och sitt människovärde. Alla har de sina smeknamn. Här finns en Edith Piaf lika väl som en Françoise Hardy, en Simone Veil lika väl som en Brigitte Macron.
Men filmen, som baseras på en bok, har också svagheter. Främst gäller det de personliga berättelserna kring socialarbetarna och deras problem på hemmafronten. I ett fall handlar det om en otrogen make, i ett annat om bristen på en pojkvän. De här delarna lyckas manusförfattarna inte integreras tillräckligt i dramats helhet, utan de känns löst påhängda och faktiskt lite onödiga. För det är trots allt de hemlösas situation som står i fokus.
Gå till toppen