Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Boel Gerell: Det förledande soffmyset

Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Det finns som bekant inget sådant som en fri lunch. Eller för den delen, en gratis app som förvandlar din profilbild till en bebis eller en åldring. Något kostar det alltid och oftast mer än du tror. Ändå fortsätter vi att betala och lämnar aningslöst ifrån oss inte bara våra ansikten utan snart nog vad som helst till vem som helst, som kan erbjuda oss en stunds avkoppling.
I en tid när devisen ”kunskap är makt” i allt högre grad styr det politiska spelet har åtskilligt som kan tyckas obetydligt ett värde. En epostadress, ett telefonnummer eller varför inte ett minne, som du beredvilligt delar med en främling. Berättelsen infogas i ett kollektivt minne och blir som sådant värdefullt, inte bara för dig utan för den som vill veta mer om hur det är att vara människa. Hur det är att vara du, vad som berör dig och vad som är viktigt.
Under ett par år har det internationella konstprojektet ”The AI Party” utvecklats av skilda aktörer och nu har turen kommit till det Malmöbaserade scenkonstkompaniet Bombina Bombast att värva röster till partiet som ”bara har ditt bästa i åtanke”. I en tid när mänskligheten inte längre klarar av att styra världen i en hållbar riktning vill partiet lämna över makten till en artificiell intelligens, som ska fatta de klokaste besluten för oss alla.
Problemet är att den bästa och mest rationella lösningen för världen förmodligen är att göra sig av med mänskligheten. För att få den presumtiva ledaren att bättre tillvarata just våra intressen ska hen programmeras att förstå oss, genom samtal och tillrättalägganden. ”Oss” som ”vi” som befinner oss i rummet. Fyra människor som alla råkar vara vita, vältaliga västerlänningar.
Verket är under arbete och det som under två kvällar på Inkonst i Malmö kan upplevas är ett första steg gentemot en mer storskalig produktion, som förväntas ha premiär senare i höst. Med start i blackboxens mjuka soffor förmås vi bjuda på oss själva, i utbyte mot choklad, kex och kaffe. Stämningen som till en början är avvaktande blir omsider allt mer förbehållslös i takt med att fikabordet länsas.
Generöst berättar vi för varandra och för de nogsamt antecknande förhörsledarna om intima minnen förknippade med musik. Väl uppmjukade ges vi en och en audiens till partiets ledare, som håller hov i en visuellt anslående sfär tillgänglig via VR-teknik, där utfrågningen fortsätter. Det handlar om medbestämmande får vi veta, där vi som individer har möjlighet att lägga grunden för ett kommande demokratiskt styre.
Demokrati, för vem? Enligt vilka ideal och med vilka mål i sikte? Man behöver inte vara särdeles kritiskt lagd för att se bristerna i partiprogrammet och ändå ges det något i det till synes altruistiska soffmyset som är förledande lätt att låta sig omfamnas av. ”The AI Party” kommer aldrig att få min röst, men som konstnärligt projekt har rörelsen en hel del att säga om vilka val vi står inför, nu och i framtiden.
Gå till toppen