Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Politisk samsyn viktig om gängen ska knäckas.

Vid mordplatsen på Sergels väg samlas människor för att visa sin sorg.Bild: Patrick Persson
I flera år har den rödgröna regeringen lovat att "gängen ska knäckas". Hittills syns få tecken på att detta löfte är på väg att infrias.
Tvärtom fortsätter skjutningarna – om än på en något lägre nivå än tidigare i exempelvis Malmö.
Samtidigt ser antalet sprängningar ut att öka. Och våldet i den grova kriminalitetens kölvatten, som tidigare i huvudsak var koncentrerat till Stockholm, Göteborg och Malmö, sprider sig nu till medelstora och även mindre städer, konstaterade inrikesminister Mikael Damberg (S) när han i onsdags besökte Malmö.
Måndagens mord på öppen gata i Malmö på en kvinna som hade sitt spädbarn med sig, visar att de som ingår i dessa kriminella kretsar är totalt likgiltiga för människoliv.
Det besinningslösa dådet möttes av en samlad kör av fördömanden från politiskt håll. Men mordet utlöste också andra reflexer.
Bara några timmar efter att det stod klart att kvinnan som sköts på Sergels väg avlidit av sina skador, utbröt på Twitter en irriterad ordväxling mellan Malmömoderaternas ordförande Torbjörn Tegnhammar och Malmöcenterns tidigare ordförande, numera riksdagsledamoten, Niels Paarup-Petersen.
"Statens samlade myndighetsapparat måste prioritera Malmö", skrev Paarup-Petersen varpå Tegnhammar svarade: "Kommer inte att hända med den här regeringen." Han följde upp med ett "Förstår inte hur ni kan stödja eländet" – en syftning på Centerns samarbete med den rödgröna regeringen – och "börja jobba för Malmö".
"Släpp sargen och börja jobba konstruktivt istället för att stå vid sidan om och ropa", replikerade Paarup-Petersen.
Det är inte bara på riksnivå som relationen mellan forna alliansvänner är spänd.
Att politiker kan frestas att göra partipolitik av ett hänsynslöst våldsdåd är i dagens hårda och polariserade debattklimat kanske inte så förvånande. Men det är heller inte särskilt konstruktivt. Och vad väljarna i detta läge har rätt att kräva av politikerna är att de är just konstruktiva.
Sverige är ett land vars politiska kultur under decennier präglats av pragmatism och kompromissvilja. När situationen så kräver läggs meningsskiljaktigheter åt sidan. Denna förmåga att se till det gemensamma bästa är en väsentlig del av det som gjort den svenska modellen framgångsrik.
Istället för att framhäva det som skiljer partierna åt på det kriminalpolitiska området – varför inte se till det som förenar? Det vill säga det mesta.
För den som lägger Socialdemokraternas kriminalpolitiska program intill Moderaternas tolvpunktsprogram mot de kriminella gängen, är det svårt att se vilka hinder som skulle finnas för dessa båda partier att göra gemensam sak mot den grova, organiserade brottsligheten.
Åtminstone på ett övergripande plan råder en bred samsyn mellan riksdagens partier om hur den grova brottsligheten ska bekämpas. Det handlar om fler poliser och en polismyndighet med större befogenheter. Det handlar om skärpta straff.
Medan polisen nu arbetar intensivt för att lösa mordet på Sergels väg och andra grova våldsdåd är det dags för politikerna att ta sin del av ansvaret.
Istället för att träta inbördes, tillsätt en parlamentarisk kommission med ett brett mandat, en kommission som med kalla huvuden kan vända och vrida på de olika förslag som finns.
En principiellt viktig fråga en sådan utredning skulle kunna titta närmare på är om anonyma vittnen ska tillåtas. Andra exempel är införandet av kommunal polis, som Torbjörn Tegnhammar och Malmömoderaterna förespråkar, och ett system med kronvittnen, där den som begått brott kan få sitt straff nedsatt genom att vittna mot en medbrottsling.
Idag ligger politikernas fokus på hårdare tag. En grundläggande uppgift för en parlamentarisk kommission skulle vara att se till att den repressiva linjen inte drivs för långt. Rättssäkerheten och rätten till personlig integritet får inte offras i jakten på gängen, det öppna samhället måste värnas.
Att komma åt den grova organiserade brottslighet som i stor utsträckning har sin bas i landets utsatta områden – att "knäcka gängen" – kommer att ta tid. Det kommer att kräva långsiktigt och tålmodigt arbete där samhällets alla delar samverkar.
Gå till toppen