Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Bauhaus-arkitekturen är inte fin eller ful

Kevin Malcolm får Bauhausskolans 100-årsjubileum att handla om människan.

Kevin Malcolm, ”White desert”.Bild: Cian Burke
Fakta

”Bauhaus week” i Berlin tar plats på många olika platser i staden, t o m 8/9.

”White desert”, Kevin Malcolm, Galleri Format, Claesgatan 14, Malmö, t o m 15/9.

Den som befinner sig i Berlin nästa vecka har chansen att göra morgonyoga på taket på modernistiska byggnader, välj mellan Mies van der Rohe-huset och den nederländska ambassaden ritad av Rem Koolhaas. Yogaklasserna är en del av Bauhausveckan, ett intensivt program för att fira den inflytelserika skolans 100-årsjubileum.
Man skulle kunna se detta som ett exempel på tidstypisk ”eventifiering”, kulturhistoria reducerad till feelgood. Onekligen kommer man att lära sig mer om man beger sig till den stora utställningen ”Original Bauhaus” som öppnar på Berlinische Galerie den 6 september men samtidigt kan det aldrig skada med alternativa ingångar till en konsthistoria som skrivits så många gånger att det blivit svårt att ta till sig den. Yoga var dessutom hur Bauhausstudenterna själva många gånger började sina dagar; andningsövningar är inget modernt påhitt.
I Malmö uppmärksammas Bauhausjubileet på Galleri Format med Kevin Malcolms utställning ”White desert”, som utgår från Bauhausarkitekten Marcel Breuers brutalistiska skidort Flaine i franska alperna. Ungerskfödde Breuer är kanske mest känd för Whitneymuseets före detta byggnad i New York (nu Met Breuer, en del av Metropolitan-museet) eller Unesco-huset i Paris.
Kevin Malcolm, ”untitled”.Bild: Cian Burke
Idén till en skidort på just den platsen, som beskrevs som en ”snöskål”, kom från en fransk geofysiker och entreprenör. Han flög in Breuer från New York för att bygga ett komplex där miljömedvetenhet och estetik skulle komma före lönsamhet. Skidorten byggdes i Breuers utpräglat brutalistiska stil: från hotell, konstcentrum och ett ekumeniskt kapell till de öppna spisarna och ljusstakarna i kapellet. I skidbackarna står skulpturer av Picasso och Dubuffet.
Föga förvånande är Breuers konstruktion i bergen kontroversiell bland arkitekturtyckare, men i kraft av dess uppenbara kontraster framstår Flaine som en effektfull plats att utforska. Istället för att hemfalla åt fascination och enbart dokumentera presenterar Kevin Malcolm ett mer komplicerat perspektiv.
Fönstren in till galleriet är täckta av en vit film, yoghurt visar det sig, ett grepp som avskärmar och underlättar den iscensättning av plats som utställningen eftersträvar. Malcolm har isolerat arkitektoniska element från byggnaderna i Flaine i en tunn aluminiumskulptur, som om konstruktionen kunde översättas till ett tältbygge. I utställningens videoverk passerar en orange fyrkant på liftspåret, uppför berget. Breuers kantiga fasader som skjuter ut i alpluften visas aldrig som helhet, utan figurerar som en filmisk bakgrund åt en forskarfigur som rör sig runt i landskapet, antecknar, känner och hukar sig ned mot stenen.
I ett par hörlurar hör vi huvudpersonens berättelse. ”Platser som denna användes en gång för rekreation, nu är alla forskare.” Monologen tycks komma från en obestämd framtid där alla har gett upp och kunskapsproduktion inte längre är avgörande, men samtidigt något som man nu kan ägnas sig åt friare: ett postapokalyptiskt tillstånd där det materiella inte är i fokus utan kunskapsmässiga och existentiella värden blivit viktigare.
Kevin Malcolm, ”White desert”.Bild: Cian Burke
Sonderingen av Breuers verk utgår inte från en värdering av byggnadens status som skyddsvärd ikon. Det som lyser igenom i Malcolms presentation är en behandling av plats som inbegriper människan, inte i termer av människans behov av försköning utan snarare hur platser inkorporerar faktiska händelser, både det som kunde ha varit och det man vill ska hända. Flaine står som en påminnelse om en tid då man trodde sig kunna värna miljön och samtidigt spränga in betonghus i en alpdal, men också en framtid där diskussioner som enbart fokuserar på det estetiska är ovidkommande.
Denna fördjupning i arvet efter Bauhaus visar sig vara ett sätt att undkomma fint- eller fult-resonemanget, som präglar den populära arkitekturdebatten i Sverige idag. Grått som ledmotiv, från yoghurten via berget till betongen, framstår som en nollpunkt att börja om ifrån.
Fakta

Helgtips

Kevin Malcolm är en av drivkrafterna bakom det uppmärksammade utställningsrummet Vermilion Sands i Köpenhamn. Där kan man se den danska konstnären Mia Edelgart och Malmöbaserade Kah Bee Chow t o m 21/9.

I helgen pågår samtidskonstmässan Chart i Köpenhamn. Live-programmet med performance och föreläsningar är gratis.

Skånes konstförening visar Ikram Abdulkadir, en 23-årig poet och fotograf från Malmö som är årets mottagare av Sven och Ellida Hjorts utställningsstipendium. T o m 1/10.

Gå till toppen