Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Upplevelsen av att jag inte räcker till gjorde att kraften tog slut

Efter ett halvt yrkesliv inom grundskolan har jag bestämt mig för att byta sysselsättning. Det är med stor sorg jag gör detta, skriver Patrik Virdhall om stressen på jobbet.Bild: Henrik Montgomery/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Landets skolor är igång efter sommaruppehållet och rapporterna om skolans utmaningar är många. Lärare som överväger att byta jobb, svårigheten att rekrytera legitimerade lärare, att sjukskrivningar och psykisk ohälsa ökar bland både personal och elever med mera. Jag är själv högstadielärare sedan 20 år tillbaka och nu långtidssjukskriven för andra gången. Under sjukskrivningarna har jag funderat mycket kring vad det är i mitt arbete som gör att jag jobbar mig så sjuk att mina kognitiva förmågor slutar fungera.
Att skolan lider av resursbrist behöver knappast påpekas, men denna knapphet är för alla så påtaglig i vardagen att den måste lyftas som en del av de riktigt stora utmaningarna. Allt större undervisningsgrupper, otillräckligt med personal, för få och trånga lokaler och inte minst brist på tid för allt som ska göras, uppmärksammas, hanteras, utvecklas, utvärderas och formuleras i nya målsättningar.
Alla delar av läraryrket innehåller lika många glädjeämnen som svårigheter, men med ökande stress och psykisk ohälsa inom skolan så vill jag uppehålla mig vid min egen upplevelse av vad jag kallar systemstress.
I mitt arbete som SO-lärare har jag ett vanligt läsår 120-150 elever fördelade på fyra eller fem undervisningsgrupper. Varje grupp träffar jag i regel tre gånger per vecka under lektionspass på cirka en timme. Inför varje lektionspass, som ibland ligger efter varandra med endast 10 minuters mellanrum och förflyttning till annan sal, gäller det att vara förberedd med ett stimulerande innehåll, teoretiska genomgångar, relevanta och varierade uppgifter, tydliga instruktioner och en avgränsning mot både arbetet här och nu och hur varje lektionspass är del av en mer långsiktig planering.
Varje elev ska få möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. I en genomsnittlig klass i den obligatoriska skolan innebär det en spännvidd mellan de som ännu inte uppnår målen och de som med spets har högsta betyg. Därtill finns som regel ett antal elever med särskilda anpassningar, till exempel beroende på läs- och skrivsvårigheter eller olika former av diagnoser. Alla elever ska stimuleras och uppmuntras att kämpa, utvecklas och känna sig lyckade varje lektion, varje vecka, varje längre arbetsområde och varje termin. För att hjälpa eleverna med detta gäller det att individanpassa skolarbetet, ge regelbunden och adekvat återkoppling, föra anteckningar över kunskapsutveckling som en del av återkommande bedömningar under terminen och inför betygsättningen i slutet av varje termin. I min undervisning ingår att betygsätta varje elev i fyra ämnen, geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Det innebär 5–600 betyg per termin.
Utöver undervisningen ska jag finnas till hands som vuxenstöd i situationer som är en naturlig del på en arbetsplats med hundratals barn och tonåringar som tillbringar veckan i ofta trångbodda skolor. Vuxenstödet behövs i princip överallt och hela tiden, mellan lektioner, under längre raster, i matsalen, ofta både före skoldagens början och vid dagens slut, inte sällan kvällstid via mejlväxling med hemmet.
Som medarbetare i en lärande organisation förväntas jag även delta i skolans pågående utvecklingsarbete. Det arbetet består i värdegrundsarbete med elever, tematiska dagar, kvalitetshöjning av skolresultat, insatser som rör den allmänna fysiska och sociala arbetsmiljön eller pedagogiska satsningar i form av litteraturstudier, föreläsningar, samtalsgrupper och andra arbetsgrupper. I strävan att ständigt höja skolans resultat och status som framgångsrik arbetsplats, så är detta utvecklingsarbete å ena sidan projektinriktat för varje termin eller läsår och å andra sidan ett ändlöst arbete mot ständigt nya mål utifrån aktuella utmaningar.
Sammantaget är min upplevelse av skolan en kollision mellan ambitioner och reella förutsättningar. Efter ett halvt yrkesliv inom grundskolan har jag bestämt mig för att byta sysselsättning. Det är med stor sorg jag gör detta då alla år gett mig så mycket, både på ett personligt och ett professionellt plan. Men upplevelsen av att inte räcka till, att ständigt pressa den egna förmågan, att kämpa för ideal som ligger långt över vad verksamheten tillåter, att som engagerad och målinriktad lärare ständigt arbeta i motvind som följd av att resurser stämmer dåligt överens med målsättningar, har gjort att mina egna resurser har tagit slut.
Jag är sjuk och har arbetat mig sjuk inom landets största arbetsplats, en verksamhet som verkar stressa sönder både elever och personal. Det är inte en lärande organisation eller en hållbar situation.
Patrik Virdhall, SO-lärare och förstelärare på Lerbäckskolan i Lund.
Läs också Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen