Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mats Skogkär: Bankskatt som är svår att försvara.

Finansminister Magdalena Andersson (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) presenterar finansieringen av de ökade anslagen till försvaret.Bild: Tove Eriksson/TT
Försvaret får ett välbehövligt tillskott på 5 miljarder kronor årligen 2022 till 2025 och bankerna med sina feta miljardvinster står för kulorna det första året. En genial lösning?
Det är åtminstone vad den rödgröna regeringen vill få väljarna att tro.
"Vår bedömning är att bankerna kan bidra mer till samhället än vad de gör i dag", kommenterade finansminister Magdalena Andersson (S).
Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) framhöll det rimliga i att "bankerna får bidra med mer finansiering för att rusta Sverige för framtida kriser".
Justitieminister Morgan Johanssons (S) pekade på att bankerna gick med 112 miljarder kronor i vinst förra året, "och så länge de har råd med att betala sina VD:ar över en miljon i månaden, så har de nog också råd att bidra lite till försvaret av Sverige".
Populism, kallas sådant tal.
Bankerna är en tacksam måltavla. Älskade av få. Och inte ens när de hamnar i en självförvållad kris behöver de alltid ta konsekvenserna av sina missgrepp. Eftersom bankerna spelar en så viktig roll i det finansiella systemet tvingas i sista hand skattebetalarna stå redo att rädda dem om en krasch hotar.
Men om statsråden på allvar föreställer sig att det är så här det fungerar, att det går att dra ett rakt rör från bankernas kassakista till försvarets, så är de mer än lovligt naiva. Det är de inte, så förklaringen får sökas på annat håll.
Bankekonomer skakar på huvudet när frågan kommer på tal. En sådan skatt kommer bankerna att vältra över på andra.
"Det här kommer man se till att ta ut någon annanstans och då blir det bankkunderna som kommer stå för det i slutänden", säger Frida Bratt, sparekonom på nätbanken Nordnet.
Fredagens besked att en bred uppgörelse träffats om en anslagsökning till försvaret var välkommet. Men istället för att spara på annat håll höjs skatten. En för politikerna bekväm lösning.
S och MP kan hänvisa till 73-punktsuppgörelsen med C och L. Där står att "finanssektorns skatteandel" ska öka. Enligt samma överenskommelse ska värnskatten slopas, den för Socialdemokraterna kanske mest förhatliga eftergiften till de liberala samarbetspartierna. Nu kan regeringen ta igen på bankskattegungorna vad den förlorar på värnskattekarusellen.
Värnskatten drabbar ingen fattig, i alla fall inte direkt, dess negativa konsekvenser för tillväxten är en annan sak. De flesta nationalekonomer bedömer dock att slopad värnskatt är självfinansierande eftersom det leder till att människor jobbar mer. Då tjänar de mer och staten får mer att beskatta. Bankskatten, däremot, lär slå mot alla bankkunder, mångmiljonären såväl som fattigpensionären.
Om detta är korrekt så kommer regeringen alltså, genom en omväg via bankerna, att i praktiken hålla skattetrycket uppe – trots slopad värnskatt. Att fördelningsprofilen blir en annan är S redo att bortse från.
Oavsett fördelarna med 73-punktsuppgörelsen är den inte huggen i sten. Tvärtom utgör den ett levande dokument som måste tolkas, förhandlas och i stor utsträckning blir vad undertecknarna gör den till. Den är ingången mellan parter som i många frågor drar åt helt olika håll.
Alla bakom överenskommelsen vill framställa sig som vinnare men vem som kommer att tjäna mest på uppgörelsen är långtifrån självklart.
För C och L, som tidigare varit kritiska till den bankskatt som var ett socialdemokratiskt vallöfte, är det bara att inse att de blivit överlistade. Den här gången.
Gå till toppen