Häromveckan firade jag, eller sörjde, ett år av avhållsamhet. Man skulle kunna tro att det är ett aktivt beslut och att jag tror att ett kyskt leverne fyller en viktig funktion. Så är det inte. I grunden förespråkar jag dekadens. Men den frihet jag länge ansåg mig ha gör att jag känner mig fången.