Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Britterna röstade inte för att krascha ut ur EU.

Boris Johnson svarar på frågor från barn som bjudits in till premiärministerbostaden 10 Downing Street.Bild: Jeremy Selwyn
På tisdagseftermiddagen återvände ledamöterna i det brittiska parlamentet efter sommarledigheten, till jobbet och till fortsatt brexitoreda.
Oppositionen lämnade omedelbart in en begäran till talmannen om att under kvällen få hålla en extrainsatt debatt om brexit. Syftet är att rösta igenom ett lagförslag som tvingar regeringen att be övriga EU om förlängd förhandlingstid fram till slutet av januari 2020, såvida parlamentet inte senast den 19 oktober godkänt ett utträdesavtal eller beslutat sig för att stödja att Storbritannien lämnar EU utan avtal.
"Den här veckan kan vara parlamentets sista chans att stoppa ett avtalslöst utträde. Parlamentsledamöterna måste agera i nationens intresse", manade Labours brexittalesman Keir Starmer under måndagen.
Redan nästa vecka stängs parlamentet på nytt. Formellt efter ett beslut av drottningen, fast i praktiken styrs hennes hand här av premiärminister Boris Johnson.
Genom att ge ledamöterna påtvingad ledighet under fem veckor vill Johnson försvåra för oppositionen och motståndare inom det egna konservativa partiet att gadda sig samman och driva igenom lagstiftning som hindrar regeringen från att krascha ut ur EU den 31 oktober.
Johnsons politiska motståndare anklagar honom för att sätta demokratin ur spel, för att ha genomfört en statskupp. Det finns fog för att hävda att premiärministern rör sig i en demokratisk gråzon. Hans agerande lär knappast stärka britternas förtroende för det demokratiska systemet, ett förtroende som redan naggats rejält i kanten under brexitprocessen.
Men i ett land som saknar skriven konstitution och därför styrs utifrån praxis och sedvänja blir utrymmet för politiskt tjuv- och rackarspel stort.
"Jag vill att alla ska veta det: under inga som helst omständigheter kommer jag att be Bryssel om en förlängning. Vi lämnar den 31 oktober, oavsett vad som händer", försäkrade Johnson på måndagen.
Samtidigt hävdade den brittiske premiärministern att han vid toppmötet den 17 oktober kan få EU att gå med på ändringar i det sedan länge fastställda utträdesavtalet.
Kanske är det Johnsons övertygelse att EU kommer att vika sig. Att han, genom att ge sken av att allt förnuft saknas i London, ska få motparten i Bryssel att ge med sig. Om inte annat så för att undvika det kaos som kommer att uppstå vid ett avtalslöst brexit och som även kommer att gå ut över de återstående 27 medlemsstaterna i unionen.
Men EU bör hålla fast vid det utträdesavtal som finns och som tog två år att förhandla fram. Brexit har redan fått ta för mycket politisk kraft också i unionen.
Boris Johnson har försäkrat att han inte önskar ett nyval. Men skulle Johnsons motståndare i parlamentet lyckas i sitt uppsåt att skjuta upp utträdet är ett förtida val det motdrag som många förväntar sig från Johnsons sida. Ett besked kan i så fall komma redan under onsdagen.
För att det ska bli ett nyval krävs dock två tredjedels majoritet i underhuset. Och det är inte säkert att Labour sväljer Johnsons bete. Bland skeptikerna finns tidigare Labourledaren Tony Blair, som på måndagen varnade för att väljarna fruktar en regering ledd av partiets nuvarande ordförande Jeremy Corbyn mer än ett avtalslöst brexit.
Även om parlamentet skulle avvisa en begäran om förtida val har Johnson andra möjligheter. En tänkbar utgång som det spekuleras i är att premiärministern i det läget ser till att förlora en förtroendeomröstning i underhuset för att den vägen utlösa nyval.
Brexitsidan vann en knapp seger i folkomröstningen 2016. Och om väljarna tillfrågas bör politikerna också följa deras beslut. Men hur många av dem som röstade för brexit hade gjort det om de vetat att utträde betydde lämna "oavsett vad som händer"? Det går förstås inte att säga.
Det var ju inte vad brexitörerna ställde i utsikt. Tvärtom utlovades frihet, självständighet, guld och gröna skogar. Vad de löftena var värda är uppenbart sedan länge: ingenting.
Gå till toppen