Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Maxida Märak sätter ljuset på segregationen

Gabriel Zetterström knockas av storstadsrap med massor av samtidsreferenser och jojk.

Bild: Patrik Lindén

Maxida Märak

HIPHOP. Utopi.

Maxida Märak är den jojkande rapparen och aktivisten som sommarpratat och sjungit i Allsången. Trots allt detta: ”Utopi” är hennes debutalbum. Eller en ”käftsmäll rakt från själen” som artisten själv vill kalla det. Märak står med ena foten i hårt fraserad storstadsrap och andra i traditionell samisk kultur.
”Utopi” är precis den käftsmäll som utlovas, det svingas mot skönhetsideal, rasism, hockeyfrillor och Dubairesenärer. Bortsett från ett par utfyllnadsspår i mitten håller albumet hög kvalitet, i synnerhet tre låtar sticker ut. ”Akta dig” manifesterar Märaks genreöverskridande mångsidighet: besläktad med Kanye Wests ”Guilt trip” och intensiv som Linda Piras ”Knäpper mina fingrar” växlar låten plötsligt till schlager värdig ett spinningpass. I fantastiskt aggressiva ”Fel sida om slottet” målas samhället upp som egoistiskt och osolidariskt (Ingen är kristen, alla är satan). Agitator har hon ju kallats, här finns ett klasskampsanthem som belyser segregationen. Avslutande ”Kommer aldrig lämna dig” är en värdig final med en efterlängtad jojk. Sápmi finns som fond, också i den habila men något intetsägande singeln ”Lova ingenting” som visserligen drunknar i konkurrensen.
Vi bygger biceps som vi bygger kapital rappar hon i ”Låt det rasa”. Albumet är samtidskommenterande rakt igenom och Maxida Märak behövs som politisk röst. Hon behövs som oförtröttlig förkämpe för samers rättigheter. Med debutplattan befäster hon också sin ställning som en av Sveriges mest intressanta musikskapare.
Gå till toppen