Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Thorwaldsson ser rött. Men inte rätt för fler bostäder.

Avståndet ökar mellan S och Thorwaldssons LO.Bild: Adam Ihse/TT
Bostadsmarknaden fungerar dåligt. Så långt har LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson rätt. Likaså är det lätt att instämma i att det – också – krävspolitiska åtgärder för att undvika ökande bostadsbrist. Men flera av förslagen som han för fram i en intervju i DN (4/9) skulle bara göra ont värre.
Att bostadspolitiken måste reformeras råder det ingen tvekan om. Det är redan brist på bostäder i de flesta av landets kommuner och nybyggnationen ser inte på långa vägar ut att kunna möta kommande behov. Omkring 67 000 bostäder per år behöver byggas framöver, enligt Boverkets beräkningar. Samtidigt syns en nedgång i landets bostadsproduktion och få av de bostäder som byggs är av det billigare slag som många vill ha.
Tillgång och efterfrågan har länge haft förtvivlat svårt att mötas.
"Det är helt enkelt så att det inte funkar med marknadsekonomin i bostadssektorn", menar Thorwaldsson. Dessvärre villar han bort sig i analysen om varför och når slutsatsen att de politiska ingreppen bör bli fler.
LO vill till exempel att staten ska bilda ett allmännyttigt byggbolag som producerar bostäder med låga hyror och ökar konkurrensen på byggmarknaden.
Med EU:s högsta byggkostnader är det tydligt att konkurrensen brister på svensk bostadsmarknad, men staten är knappast rätt aktör för att ändra på det. Dels kan det strida mot unionens statsstödsregler, dels har tidigare initiativ av liknande slag inte övertygat. Paralleller kan dras till bolånemarknaden, där statliga SBAB i många år varit verksamt med en prispressande roll. Likväl framstår SBAB idag som ett bolåneinstitut bland andra, vilket har anförts som argument för en försäljning av bolaget.
En pikant detalj i sammanhanget är också att LO har drivit på för att begränsa konkurrensen. När utländska byggbolag ökade sin närvaro i Sverige under förra decenniet tog LO-förbundet Byggnads strid för att undvika press på lönekostnaderna. Det mynnade ut i lex Laval, en juridisk lösning som trots allt medgav viss flexibilitet. Men efter hårda påtryckningar från LO rev den rödgröna regeringen häromåret upp lagen.
Vidare menar Thorwaldsson att allmännyttan borde få subventionera hyrorna i nybyggen med hjälp av överskotten från äldre bostadsbestånd. Förutom det samhällsekonomiskt tvekamma blundar han då från att allmännyttiga bostadsbolag ofta finansierar nya fastigheter genom att sälja gamla.
Återinförd fastighetsskatt står också på LO:s önskelista. Något som många ekonomer efterlyser – fast då främst för att det handlar om en stor, stabil skattebas.
Bostadsmarknaden fungerade bevisligen illa redan före fastighetsskattereformen. Inte minst till följd av hyresregleringen som har minskat intresset för att bygga hyresrätter, drivit upp bostadsrättspriserna och lett till utbredd handel med svartkontrakt. Men hyresregleringen vill Thorwaldsson inte ens justera. LO protesterar mot planerna – från 73-punktsöverenskommelsen mellan S, MP, C och L – på fri hyressättning i nyproducerade bostäder.
På en marknad som redan snedvrids av regleringar vill LO-ordföranden alltså göra ännu större statliga ingrepp. Det påminner om den växande sprickan gentemot arbetarrörelsens politiska gren. LO-facken har tidigare visat missnöje med att Socialdemokraterna gått med på förändringar i arbetsrätten. Uppenbart går åsikterna isär rejält även då det gäller bostadspolitiken.
När S söker sig mot mitten väljer LO en annan väg.
Senare i höst ska Thorwaldsson delta i ett evenemang som anordnas av Vänsterpartiet. På onsdagen framstod det som om han redan vore där.
Gå till toppen