Rätt använd är ironi den litterära prosans bästa vän. Och därmed läsarens. Ironi mångfaldigar och får texten att röra sig i flera riktningar. Det är den som gör ”Don Quijote” till en betydande roman, till skillnad från de riddarromaner dess huvudperson förläst sig på. Det är den som gör det möjligt för Jorge Luis Borges att i ”Pierre Menard, författare till Don Quijote”, 350 år efter att Cervantes skapade ”riddaren av den sorgliga skepnaden”, skriva en fiktiv bokrecension om en sentida författare som ord för ord kopierar den litterära klassikern – och därmed ger upphov till ett helt nytt verk, på grund av omständigheterna kring dess tillkomst.
Läs vidare med Digital!
Läs Sydsvenskan för 8 kr/vecka i 8 veckor – därefter tillsvidare 119 kr/månad. Ingen bindningstid.
Säg upp när du vill.
Det här ingår i Digital
- Fri tillgång till alla nyheter på sydsvenskan.se och i vår nyhetsapp.
- Stjärnklubben med mängder av erbjudanden – spara tusenlappar!
- Nyhetsbrev med de senaste nyheterna – direkt i mejlen varje dag.
Den här artikeln är bara för prenumeranter
Om du redan är prenumerant: logga in! Annars kan du gå till vår sajt för att bli kund.