Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Något är snett när folk ur alla grupper i samhället mår dåligt

Myndigheterna borde bantas rejält, då skulle skattepengarna som anslås dit istället kunna riktas direkt till medborgarna. Det menar Jonas Thornell.Bild: Ingemar D Kristiansen
Sverige kunde ha varit världens bästa land. Men det är det knappast. Brist på ekonomiska resurser har vi inte. Det föreligger bara en ovilja att bättre fördela och använda tillgångarna. Antalet miljardärer ökar och utöver dem har vi ännu fler kapitalägare som disponerar förmögenheter i mångmiljonklassen. Även denna skara ökar.
Ett annat stort problem är de penningslukande myndigheterna – de suger våra skattemedel samtidigt som deras miljardanlag förbrukas på administration, byråkratiska processer och tidkrävande handläggning som gör både utsatta medborgare och myndigheternas egen personal stressade. De handlägger andras livsleda och blir själva utbrända. Myndigheterna borde bantas rejält! Då skulle skattepengarna som anslås till dessa svällande och svulstiga samhällsorgan istället kunna riktas direkt till medborgarna. Alla arbetslösa, sjuka och uppbärare av försörjningsstöd skulle kunna erhålla minst femtonhundra kronor mer i månaden!
Sverige har dock inte särskilt stora problem demografiskt och miljömässigt, jämfört med många andra nationer runt om i världen. Här finns gott om plats och luften och vattnet är av god kvalitet. Ändå ökar den psykiska ohälsan inom alla ålderssegment och konsumtionen av antidepressiva preparat är rekordhög.
Författaren och samhällskritikern Lubbe Nordström fick i början av 1900-talet stort genomslag med boken och dokumentärserien ”Lortsverige”. Då handlade det om undermålig hygien och dåliga bostadsförhållanden runtom i landet, men Nordström belyste även den bristande andligheten. Även idag vore det synnerligen påkallat att slå larm, varna för den allt mer krackelerande mentalhygienen. För hur kan det komma sig att även så många väletablerade kvinnor och män med högavlönade jobb behöver antidepressiva läkemedel? Skulle de inte hellre vara betjänta av vila och mental återhämtning, slå ner på takten, avsäga sig något eller några engagemang? Och de riktigt rika skulle kanske må bättre om de delade med sig ännu mera och drog in på sin egen konsumtion.
Det måste vara något fel på – det ekonomiska – systemet!
Jonas Thornell Kulturarbetare, tidigare lärare i psykologi
Gå till toppen