Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Lätt att peka finger åt kineserna om man blundar för USA:s beteende

En anställd på en led-lampfabrik i Kinas sydliga Sichuanprovins kontrollerar färdiga lampor.
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Made in Germany är av alla betraktat som en kvalitetsstämpel, i bjärt kontrast till Made in China. Intressant att notera är att stämpeln faktiskt framtvingades av Storbritannien i slutet av 1800-talet i avsikt att skydda konsumenter från tyska undermåliga produkter ur deras nyindustriella billiga massproduktion.
Alla som knappt hundra år senare valde mellan en brittisk Morris och en tysk Opel kunde se vad några årtionden av lågkostnadsfördelar och internationell legotillverkning gör med slutprodukterna.
Made in Germany var nu synonymt med högsta kvalitet.
Idag är jämförelsen mellan de båda ländernas bilindustri inte längre möjlig.
Den brittiska bilindustrin är främst indiskägd – annars hade den inte varit kvar.
Kanske något för brexitörerna att reflektera över när de drömmer om fornstora koloniala glansdagar.
Juvelerna i kronan ägs av de forna kolonierna.
Det är med dessa de vill ha handelsavtal med istället för med världens största frihandelsblock EU.
Västvärlden har med förkärlek förlagt produktion av konsumtionsvaror till asiatiska låglöneländer. Inte av omsorg om deras utveckling, utan för att på detta sätt kunna exportera dålig arbetsmiljö, urusla löner och miljöförstöring utan att ge avkall på tillgången på billiga, ofta lågkvalitativa produkter.
Kvalitetshöjningar har successivt åstadkommits genom en tilltagande automatisering och produktivitetsutveckling.
Det har i sin tur lett till att dessa låglöneländer från 1980-talet och framåt i ökande omfattning även blivit underleverantörer till fordons-, IT- och teknisk industri.
Den industriella logiken leder till att företag vill ha få underleverantörer som förväntas ta ett större ansvar och gå från komponent till produkt och därefter hela funktionslösningar. Man outsourcar därmed inte bara produktionen utan även produktutvecklingen.
Väst å sin sida säljer mest produktions- och entreprenadutrustning till dessa länder.
En obalans som bland annat lett till att Kina och andra framstående utvecklingsländer i stort sett äger västländernas statsskulder.
På företagsnivå har åtgärderna lett till att den sammanlagda kunskapen är högre hos leverantörerna än hos ägarbolagen. Därför har leverantörerna kunna utveckla och tillverka likartade produkter till nya kunder
I stort sett all aktivitet i dagens samhällen är funktioner av integrerade IT-system, digitala och elektroniska system. System vilka västländerna i till stora delar inte längre har kontroll över. Övertydligt exponerat genom oron för införandet av 5G-tekniken med fokus på den kinesiska mobiljätten Huawei.
Oron döljs bakom, i och för sig helt riktiga, anklagelser om möjligheter att bygga in avlyssningsfunktioner i produkterna.
Med en underliggande anklagelse om att ”det är så kineserna gör”.
Angela Merkel kan berätta en annan historia. I oktober 2013 exploderade en avlysningsskandal, då Der Spiegel avslöjade att den amerikanska underrättelseorganisationen NSA avlyssnade miljontals abonnenter i Europa, med inriktning på ledande politiker och företagsledare. Något som godkänts av president Obama.
Det andra ledet i anklagelserna är att kineserna stjäl tekniska lösningar.
Svensken Håkan Lans kan berätta en annan historia. Han står bland annat som uppfinnare av teknologi som legat till grund för en del av GPS-systemet, färggrafiken i datorskärmar och datormusen. I stort sett allt detta stals utan ersättning med den amerikanska statsledningens goda minne. Lans har ägnat resten av sitt liv åt ändlösa juridiska processer. Amerikanska företag omsatte dessa uppfinningar i produkter och förlade produktionen i Asien.
Nu är man upprörd över att kineserna omsätter den kunskap i nya generationer av produkter och applikationer. Den unika kunskap som förvärvats genom produktion och förädling har lett till en oomtvistad världsledande ställning.
Det tredje ledet handlar om att den kinesiska staten pumpar in pengar i bolag utan krav på kortsiktig vinst. Den som ägnar sig åt att studera de senaste årens börsnoteringar främst i amerikanska Nasdaq och NSE kan konstatera att i princip inget av de noterade företagen har tjänat pengar före notering.
Enligt min uppfattning är det i grunden ingen skillnad på om ett statskapitalistiskt eller ett privatkapitalistiskt system ger innovativa företag möjlighet att utveckla sina affärskoncept.
Från varningsstämpel till kvalitetsstämpel på några årtionden med exemplet Made in Germany som förebild är Kinas officiella mål att det ska ske före år 2025. Och vid hundraårsjubileet av den kommunistiska revolutionen, 2049, skall man behärska världen.
Det är nog ingen orealistisk vision…
Jörgen Hansson
Gå till toppen