Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Skånes tillväxt hämmas när Ringhals fasas ut.

Ringhals kärnkraftverk.Bild: ADAM IHSE / TT
Avvecklingen av kärnkraften fortsätter. I helgen inleddes utfasningen av halländska Ringhals 2. Reaktorn ska nu successivt minska effekten fram till slutet av december då dess elproduktion stängs för gott. Under nästa år ska även Ringhals 1 tas ur bruk.
Därmed krymper också de redan små marginalerna i elförsörjningen för södra Sverige.
Odramatiskt, hävdar energiminister Anders Ygeman (S). Men bland berörda aktörer är bilden en annan.
Bagerijätten Pågen har avblåst sina planer på att bygga ut verksamheten i Malmö eftersom kraftbolaget Eon inte kan garantera tillräckligt med el. Även ventilationsföretaget Lindab har avstått från att expandera i regionen till följd av läget med elen. Av samma skäl valdes Skåne bort vid etableringen av Europas största batterifabrik.
Läget har dessutom blivit än mer akut efter sommarens chockhöjning av skatten på kraftvärme. Den fick Eon att av lönsamhetsskäl lägga ned elproduktionen vid Heleneholmsverket i Malmö.
"Genom förtidsstängningen av både kärnkraft och nu kraftvärme så minskar förmågan att förse landet med el när förbrukningen är som störst", säger Johan Mörnstam, vd för Eon energidistribution, i en kommentar till Dagens industri.
Egentligen är det ingen brist på el i Sverige – produktionen har varit rekordstor hittills i år. Men mycket av elen produceras i norr och överföringskapaciteten i elnätet räcker inte för att möta behoven längre söderut.
I Svenska Dagbladet påpekar Ygeman att regeringen har mångdubblat investeringarna i stamnätet och lagt förslag som kan snabba på elnätsutbyggnaden.
Men till saken hör också att regeringen har skärpt regleringen av elnätsbolagen, vilket väntas få dem att minska sina investeringar. Hur som helst tar det lång tid att bygga ut nätet. Så hur ska läget hanteras i ett kortare perspektiv?
Ygeman pekar bland annat på möjligheten att betala enskilda elförbrukare för att dra ned sin elförbrukning när de värsta topparna inträffar.
Det är naturligtvis inga hushåll han syftar på, utan storskalig, elintensiv industri.
Hellre än att korrigera den energipolitiska linjen kan regeringen alltså tänka sig att betala svenska storföretag för att producera mindre än det finns avsättning för. Det är anmärkningsvärt i ett exportberoende land och ger en bild av de djupa ideologiska låsningarna.
Kärnkraften, som alltjämt står för en väsentlig del av elproduktionen, ska enligt planerna fasas ut helt till 2040. Samtidigt väntas elanvändningen öka. Det kan bli en svårlöst ekvation.
Att energisektorn förändras är naturligt i sig, men det måste ske på ett sätt som slår vakt om hela landets elförsörjning. Om företag inte kan växa, eller ens gå för full maskin, bromsar det Sveriges ekonomi – med allt vad det innebär för välfärd och sysselsättning.
Det är svårt att älska kärnkraft, men med tanke på klimatmålen är fossila energikällor inget alternativ. Och det återstår att se hur mycket el som kan komma från förnybara källor på tjugo års sikt.
Då borde det vara naturligt att – om inte annat – förlänga livstiden på svenska kärnkraftverk tills det står fullständigt klart att de inte längre behövs. Att avveckla reaktorer trots tydlig risk för tillväxthämmande elbrist i söder kan inte kallas ansvarsfull energipolitik.
Gå till toppen