Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Nu pratar allt fler i samhället om klimatkrisen

Kan människor i de bredare lagren väckas till insikt om att konsumtionssamhället nått vägs ände kan vi börja se konturerna av en vändpunkt, skriver Hans Luthman. Bild från förra årets torksommar.Bild: Stina Stjernkvist/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Medias hållning inför den hotande klimatkollapsen tycks hittills ha gått ut på att inte skapa oro och panik bland allmänheten. Hotbilden har därmed i långa stycken trängts undan i bruset av all annan information. I umgängeskretsen och gemene man emellan pratas det sällan om planetens ödesfråga – ett ämne eller diskurs som inte verkar platsa i våra vardagssamtal – tabubelagt?
När en övermäktig fara hotar går våra försvarsmekanismer i gång med bland annat förnekelse som dämpar oron där man bekvämt lutar sig mot inställningen att man som enskild ändå ingenting kan göra. Förvisso sant, men insikten om att mina begränsade insatser ingår i ett vidare sammanhang – där jag blir till ett samlat och gemensamt vi så får de en helt annan slagstyrka!
Tack och lov börjar forskare och medier förmedla en allt rakare bild i ett mera totalt perspektiv. Nu talas det öppet och oförblommerat om hotet mot våra sydsvenska kuststäder, som på sikt riskerar läggas under vatten när havsnivåerna höjs och hur det även slår mot den havsnära bebyggelsen runt våra kuster. Tänka sig denna fasansfulla katastrof längs stora delar av vår södra kustremsa! Förstår vi omfattningen och det ytterst prekära läget utan att se det som ren science fiction?
Och det handlar då bara om vårt lilla Sverige och en ytterst begränsad del av klimatkrisens dramatiska följdverkningar. Ett långt värre scenario möter vi i matbristens spår. För att möta en framtida befolkningsökning på en dryg miljard behöver livsmedelsproduktionen öka med 50-60 procent. Med hot om delvis uttorkade odlingsbara jordar – vi minns torkan från föregående år – saknas den kapaciteten helt med bara 5 procent odlingsbar jord på planeten. Det innebär i klartext kraftigt ökade flyktingströmmar från alltfler obeboeliga områden – desperat sökande efter föda.
I ödesmättade ordalag har bland andra britterna proklamerat klimatnödläge. Vi måste i tid våga se den osminkade sanningen i vitögat och styra oss ur en ödesdiger kollisionskurs. Här krävs upprättande av nationella handlingsprogram som väcker människors engagemang och känsla av delaktighet i vår tids ödesfråga där vi tillsammans börjar dra i nödbromsen. Den kraften ur de djupa folkleden ska inte underskattas.
Kan människor i de bredare lagren väckas till insikt om att konsumtionssamhället nått vägs ände kan vi börja se konturerna av en vändpunkt där vi genomskådar riskerna med överflödssamhällets utarmning av jordens samlade resurser.
Det innebär också att vi alla involveras i gemensam protest och kamp mot en svår motståndare i sin skepnad av habegär och hänsynslös girighet. Den kampen förs bäst genom öppna samtal i det offentliga rummet och samtal man och man emellan.
Hans Luthman
Läs också Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen