Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Samarbete som håller vad det lovar. Än så länge.

Statsminister Stefan Löfven med två nya och en nygammal minister, från vänster Anna Hallberg, Ann Linde och Eva Nordmark.Bild: Henrik Montgomery/TT
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Pompa och ståt, folkmusik och hembygdsdräkter, kungatal och läktaren fylld av särskilt inbjudna gäster. På tisdagen öppnades riksmötet. Det mesta var sig likt när ledamöterna återsamlades efter sommarledigheten. Som sig bör.
Även i regeringen är det mesta sig likt. Statsminister Stefan Löfven (S) gör inte fler förändringar i sitt lag än absolut nödvändigt.
Ann Linde (S) befordras från utrikeshandelsminister till utrikesminister efter Margot Wallström. Lindes uppgifter övertas i sin tur av Anna Hallberg, tidigare vice vd för det statliga investeringsbolaget Almi Företagspartner. En lämplig bakgrund för någon som också blir Nordenminister och därmed ansvarig för Öresundsintegrationen, ett område som i stor utsträckning handlar om att utveckla näringslivet.
Ny arbetsmarknadsminister efter Ylva Johansson blir TCO:s ordförande Eva Nordmark, som långt om länge återvänder till politiken. Innan Nordmark tog över ordförandeklubban i TCO 2011 var hon förbundsordförande i SKTF, numera Vision. Dessförinnan, 1995–1998, satt hon i riksdagen för S.
Nordmark får ett av regeringens tuffaste uppdrag. Hon ska hantera bantningen av Arbetsförmedlingen och även genomdriva Centerförslaget om sänkt arbetsgivaravgift för unga, lågutbildade och nyanlända - kallat ingångsavdrag. Dessutom fastslås i 73-punktsöverenskommelsen mellan regeringen och samarbetspartierna Centern och Liberalerna att arbetsrätten ska moderniseras med bland annat utökade undantag från turordningsreglerna, och att ersättningen i a-kassan fasas ut i takt med arbetslöshetens längd. Det är reformer som S knappast ens skulle ha övervägt för egen del och som det finns stort motstånd mot inom rörelsen, inte minst LO.
Att låta Nordmark, med sin långa fackliga erfarenhet hantera dessa känsliga frågor, kan visa sig vara ett smart drag. Bra för den svenska modellen.
Det har bara gått drygt sju månader sedan Stefan Löfvens förra regeringsförklaring. På grund av den minst sagt utdragna regeringsbildningen efter riksdagsvalet i september dröjde det ända till den 21 januari i år innan ministerlistan var klar och Löfven kunde redogöra för sina ambitioner inför kammaren.
Den gången utgjorde de 73 punkterna i överenskommelsen en tydlig stomme i regeringsförklaringen i de delar som rörde inrikespolitiken.
Än så länge har detta samarbete rullat på smidigt. Och Löfven avslutade också sin regeringsförklaring med att betona betydelsen av överenskommelsen:
"Tillsammans tar vi ansvar för att ta till vara landets möjligheter och lösa vår tids samhällsproblem."
Det ligger i en regeringsförklarings natur att den är spretig. Alla ska få sitt.
Från skånsk horisont är inte minst utfästelsen om att "kapaciteten att överföra el ska förbättras" värd att notera.
Löftet om att bygga nya stambanor för höghastighetståg upprepas än en gång. Det som borde sägas är att detta inte ska ske i små bitar, i mån av budgetutrymme, utan som den stora satsning det kunde vara.
Det ska bli lättare att ta tåget ut i Europa, men det är väl så viktigt att de inrikes kommunikationerna fungerar bättre än i dag – inte minst om hela Sverige ska kunna leva.
I det sammanhanget kan också noteras att driftsstödet till dagligvarutbutiker i glesbygd ska förstärkas. Servicekontor där medborgarna kan komma i kontakt med olika statliga myndigheter ska öppnas på fler orter. Relativt små men viktiga insatser för att hålla ihop landet. Strandskyddet ska göras om i grunden så att det blir mer differentierat, en reform som även den kan bidra till att bevara en levande landsbygd.
Arbetet med att omsätta 73-punktsprogrammet i konkret politik har påbörjats. Och allmänt hållna regeringsdeklarationer i all ära: det är genom höstbudgeten som presenteras nästa vecka – den rödgröna regeringens första helt och hållet egna budget denna mandatperiod – som hållfastheten i samarbetet mellan riksdagens liberala partier och den rödgröna regeringen prövas på allvar.
Så här långt ser det dock lovande ut.
Gå till toppen