Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Johan Malmberg: Stadsteatern fick känna av fiktionens gränser

Stadsteatern tvingas, föga förvånande, skjuta upp premiären på ”Morden på Hallandsåsen”.

Teaterchef Kajsa Giertz i april då hon presenterade Stadsteaterns program för kommande spelår. Nu är premiären av ”Morden på Hallandsåsen” skjuten på framtiden.Bild: Britt-Mari Olsson
Föreställningen inställd.
Det bär emot att säga ”vad var det jag sa” men... vad var det jag sa?
När Stadsteatern på försommaren presenterade nyheten att man kommande spelsäsong avser att sätta upp en dramatisering av ”Morden på Hallandsåsen”, väcktes direkt en massa frågor. Och en massa vrede i kommentarsfälten, ska sägas.
I en krönika drog jag själv parallellen till när Jan Troell en gång tog sig an Åmselemorden, något han rent konstnärligt närmade sig med all respekt och ömhet i världen. Ändå, och det var poängen, när han mindes tillbaka på filmen blev han alltjämt illa till mods. Hur mycket distans han än ville hålla, så trängde sig verkligheten på så fort han kom i kontakt med offrens anhöriga.
Detta filmgeni fick bittert erfara att fiktionen har sina gränser. Den gick för hans del vid att exploatera mordoffer mot de anhörigas vilja.
Det var med viss förvåning vi vid presentationen av projektet fick höra Stadsteaters ledning säga att man inför uppsättningen inte ens haft kontakt med familjen till de båda 18-åriga flickor som mördades på Hallandsåsen den 16 januari 2004. Det enda som gjorts var att teatern dagarna före presskonferensen hade skickat ett brev.
Nå, nu har man tydligen fått svar. Och föga förvånande konstaterar Stadsteaterns chef Kajsa Giertz nu att ”Det fanns många fler perspektiv att ta hänsyn till än vad vi först trodde.”
Jag misstror varken Kajsa Giertz eller dramatikern Kristian Hallbergs goda intentioner. Den senare har tidigare gjort respektfull teater av bland annat rasistdådet i Klippan och Bjuvsmorden på Malmö stadsteater.
Visst var Stadsteaterns agerande naivt. Men beslutet att skjuta upp premiären till nästa säsong för något genuint gott med sig: offren visas hänsyn. Och teatern får erkänna att verkligheten inte alltid är lättämjt konstnärligt material.
Konsten och fiktionen har sina gränser.
Gå till toppen