Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Carolina Söderholm: Konsten som port till en parallell dimension

I den moderna tiden har konstnären som mystiker trängts undan. Är det dags för den andliga dimensionens comeback i konsten?

Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Under den blanka lacken flödar färgen, genomlyst som av ett inre sken. Med sin mörka träram tycks verket hämtat ur mystikens spegelsal. ”Dörr till någon annan plats” framstår som mer än en målning. Den är portal till en parallell dimension. Påståendet låter naivt också i mina öron. Ändå glider medvetandet genom de glansiga färgsjoken och vidare in en annan värld. Det är en passage som inte bara råkar hända, utan tvärtom är omsorgsfullt frambesvärjd. Redan under åren på Malmö konsthögskola arbetade Max Ockborn som en alkemist och schaman. I hans händer förvandlas enkla och värdelösa material, som träbitar, lack och lim, till rituella och hemlighetsfulla objekt.
”Dörr till någon annan plats” av Max Ockborn.Bild: Galerie Leger
På Galerie Leger i Malmö tornar hans osannolika skulpturer upp sig, klumpiga och knaggliga men omutbara i rollen som väktare, vägvisare och vän. Fast denna gång dras jag främst till hans målningar. Det är något med hur nyanserna skimrar ur djupet, som vittnade de om gåtfulla tilldragelser bakom molnen eller rörelser från vulkanens botten. Ja, ni märker, nu är jag här igen, vid det – ska vi säga outsägliga? – som slinker mellan kategorier och sakliga begrepp.
Detta svårdefinierade andra tycks vara på väg mot en comeback. I boken ”Det omätbaras renässans” vänder sig filosofen Jonna Bornemark mot samhällets fixering vid rationalisering, dokumentation och vinstmaximering. Utan att vilja göra sig kvitt vetenskapen, argumenterar hon för en omvärdering av den kunskap, erfarenhet och insikt som inte går att mäta med siffror och statistik.
Målning av Violet Tengberg på Höörs konsthall.Bild: Carolina Söderholm
I ett avsnitt av radions Filosofiska rummet, inspelat på Höörs konsthall där Violet Tengbergs måleri nu ställs ut, prövade idéhistorikern David Dunér nyss tanken att det mystiska tillståndet egentligen är människans normaltillstånd. Under en tunn hinna av rationalitet är vi känslovarelser, menade han, medan religionspsykologen Antoon Geels påminde om behovet av förundran, nyfikenhet och osäkerhet.
Jag tänker på det inför Max Ockborns bilder och skulpturer. Trots att de har något beslöjat och förslutet över sig, öppnar de sig för blicken och tanken mot ett okänt inre. Kanske är det just dualiteten som fängslar, mellan yta och djup, det handfast materiella och gäckande immateriella.
Bevittnar vi rentav ett förnyat intresse för konstens transcendentala kraft? Det vill säga, dess förmåga att visa på alternativa världar och medvetandetillstånd, utforskad av allt från forntidens egyptier till 1800-talets symbolister och 1900-talets surrealister. Bland andra har Joachim Koester, professor vid Malmö konsthögskola, fördjupat sig i människans fascination för drömmar, droger och ockultism, transens och hypnosens tillstånd.
”Hjorttrofé” samt ”Omgivningen och dig själv” av Charlotte Petersen på Krognoshuset i Lund.Bild: Anna Jin Hwa Borstam
På Krognoshuset i Lund är Charlotte Petersen inne på samma spår. Tidigare har hon skapat träningsmaskiner för själen. Denna gång inrättar hon närmast en sakral helgedom. På väggarna hänger vita, stiliserade hjorthuvuden likt jakttroféer eller religiösa ikoner. I den medeltida källarens videoverk rör sig hennes animerade figur, till hälften människa och djur, mellan dans och rit, ensamhet och flockens gemenskap. Det är en mångbottnad gestaltning, där hon precis som Max Ockborn även ger humorn spelrum när hon vänder och vrider på speglingar och myt, jaktens machokultur och urtida totemdjur.
”Becoming the deer”, film av Charlotte Petersen.Bild: Anna Jin Hwa Borstam
Så har det materiella och immateriella följts åt genom konstens historia från start. Lera, trä och sten har formats, tecken ristats och bilder målats för att symbolisera eller vittna om en gudomlig existens eller mytisk dimension. Men i takt med modernitetens intåg har konstnären som mystiker trängts undan. Möjligen är det därför en målare som Violet Tengberg (1920-2014) intar en sådan marginaliserad position. Liksom Hilma af Klint berättade hon om andliga visioner, och utvecklade ett intensivt pulserande form- och färgspråk. Det är dessa glödande, ofta abstrakt hållna kompositioner som visas på Höörs konsthall i en överlag tät presentation.
Vad jag är ute efter är inte att slå fast konstens uppgift som medium eller vägvisare till en andlig dimension. Däremot hur den kan visa på värdet i det som vi inte rationellt kan förklara, men ändå uppleva så starkt. Som Joseph Beuys, den moderna konstens överschaman, uttryckte det när han i en intervju beklagade missförståndet att konst kan begripas med logik. ”Art enters into the person, and the person enters into the work of art, no?” Mötet med konsten blir en upplevelse med transformerande potential.
Fakta

Rubrik

”Något om vår samtid”, Max Ockborn, Galerie Leger, Stora Nygatan 53, Malmö, t o m 2/10.

”The deer in the mirrow”, Charlotte Petersen, Krognoshuset, Mårtenstorget 3, Lund, t o m 6/10.

Violet Tengberg, Höörs konsthall, Stenskogsvägen 2, Höör, t o m 29/9.

Fakta

Helgtips

1. Simen Godtfredsen bygger egenartade skulpturer av det som annars ofta slängs och sorteras bort. ”Kattliknande viskningar i råttliknande drömmar” är titeln på hans soloutställning hos Celsius Projects, Celsiusgatan 45 i Malmö, t o m 28/9.

2. Det började på 1980-talet. I en serie svartvita fotografier skildrade Louise Nessim fäder tillsammans med sina döttrar. Trettio år senare har hon återbesökt alla dessa döttrar och pappor, för att på nytt fånga deras relation på bild. Missa inte hennes utställning på Galleri 21, Rådmansgatan 5 i Malmö, t o m 29/9.

Gå till toppen