Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Blomstedt anlägger ett brucknerskt perspektiv på Mahler

Staffan Storm hör en tolkning av Mahlers nia utöver det vanliga.

Herbert Blomstedt i aktion 2007.Bild: Gert Mothe

Herbert Blomstedt

KLASSISKT. Mahler – symfoni 9.

Av de stora österrikiska senromantiska symfonikerna är dirigenten Herbert Blomstedt mer känd för sina framföranden av Anton Bruckners verk än Gustav Mahlers. På senare år verkar dock Mahler kommit att intressera honom allt mer, åtminstone tycks det så om man betraktar hans diskografi.
Blomstedt har ett långvarigt samarbete med Bamberger Symphoniker bakom sig och han är också orkesterns hedersdirigent. Samförståndet dem emellan är uppenbart i den konsertupptagning från förra året av Mahlers nionde symfoni som nu släppts på skiva.
I sin interpretation anlägger Blomstedt ett mer brucknersk-arkitektoniskt perspektiv på symfonin och verket framstår mer som en logisk följd av den dissonant spänningsladdade världen i just Bruckners nionde symfoni snarare än Mahlers egen åttonde. Som få andra blottlägger Blomstedt verkets struktur och sällan har dess sammansatta väv av stämmor vecklats ut så övertygande och naturligt. Det är dock inget kyligt analytiskt perspektiv, som i Boulez fall, lyssnaren möter, utan tolkningen präglas genomgående av ett varmt humanistiskt anslag.
Trots en numera övermättad marknad av Mahlerinspelningar är detta en utgåva att återkomma till flera gånger.
Gå till toppen