Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Chelsea Wolfe skingrar de svarta molnen

Artisten leker med mörkret, men har ett lättare anslag än vanligt.

Vem är rädd för Chelsea Wolfe?Bild: Ben Chisholm

Chelsea Wolfe

ROCK. The birth of violence.

Är Chelsea Wolfe i närheten? Då vet du att det är oväder på gång. För varje album fram till 2017 års ”Hiss spun” blev det allt kortare tid mellan blixt och knall, med regelrätta metalgitarrer och gästspel hos Deafheaven som kulmen.
På sjätte fullängdaren ”The birth of violence” tornar svarta moln upp sig som vanligt. Centrala raden Women know what it is to endure (ur ”The mother road”) ringar in vilka problem Wolfe brottas med, medan ständige medmusikern Ben Chisholm låter elektroniskt sus skapa oro i arrangemangen.
Men mer än lätta skurar blir det aldrig. Skrammelrock i ”Deranged for rock’n’roll”, Distad syntbas i ”Erde”, en bokstavlig åskskur i ”The storm” – nästan allt annat är drömskt och akustiskt, drivet av en eterisk röst som behöver besvärliga kontraster för att komma till sin fulla rätt. Man måste lyssna och läsa onödigt noga för att uppfatta Wolfes utbrott den här gången. På ett Espresso House hade ingen störts av de här låtarna.
Gå till toppen