Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Heidi Avellan: Att älska en opera.

I Europa härjade kriget. Människor dödades, byggnader bombades, städer jämnades med marken.
Och i Malmö? I Malmö byggdes en teater. En funkispärla.
Malmöborna slog läger i kön för att komma över biljetter till premiärföreställningen, Shakespeares En midsommarnatts dröm. Och när dörrarna äntligen slogs upp den 23 september 1944 fyllde 1 700 människor salongen – medan 25 000, enligt journalfilmen, stod utanför på piazzan och betraktade det märkunderliga.
På söndagen firades 75-åringen med jubileumskonserter, en galaföreställning med kungen och drottningen och en folkligare matiné – med en publik som så gärna drömde sig tillbaka till föreställningar som varit. Här bjöds på ett pärlband av örhängen.
Damen intill mig hade delat färdtjänst med paret på raden framför och om kungen njöt ens hälften så mycket som hon så hade han en toppenkväll. Jag trodde jag skulle spricka, förklarade hon efter Nattens drottnings aria ur Trollflöjten, och när Helén Sjöholm utmanat Gud i Du måste finnas ur Kristina från Duvemåla torkade vi mållösa tårar ur ögonvrån.
Musikal är som ett kinderägg, sägs det: musik, dans och teater därtill – godis som ofta bjuds på här. Men Malmöoperan är också opera och frågan är om inte – influgen från Peking – Dilbér, som den äldre publiken minns och den nyare fick upptäcka, skimrade mest under konserten. Tenoren Rickard Söderberg glittrade i kapp – och tankarna gick till vintern 2014 då han på väg hem från en repetition blev attackerad och ett berg av gosedjur sedan växte utanför operan. Som genom åren lyft hbtq-temat och byggt tolerans.
När kriget rasade i Europa byggde Malmö en teater. Kaxigheten i det. Att inte låta ondska och makthunger segra över det mänskligaste: det vi skapar tillsammans. Det ska gälla också idag.
Malmö är fotboll, här är kärleken är ljusblå. Men Malmö är också sin stolta opera.
Gå till toppen