Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Barns utemiljöer är en rättighetsfråga.”

De senaste decenniernas stadsutveckling har ofta gått emot den kunskap som finns när det gäller hur utemiljön påverkar barns och ungas utveckling och hälsa. Det skriver sex personer som arbetar med forskning om barns utemiljöer.

Ett exempel på hur fel det kan gå är att Malmös enda bemannade bygglek, Guldängen i Persborg, ser ut att tvingas stänga vid årsskiftet, skriver artikelförfattarna.
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Boverket har nyligen fått i uppdrag av finansmarknads- och bostadsminister Per Bolund (MP) att öka de anställdas kunskap om barns rättigheter och om FN:s barnkonvention. Myndigheten ska också undersöka hur kommuner och länsstyrelser efterlever barnkonventionen som blir lag nästa år.
Per Bolund konstaterar att barns och ungas rättigheter är oerhört viktiga i stadsplaneringen.
Decennier av forskning om barn och utelek visar att barn som vistas i varierade gröna utemiljöer med möjlighet att skapa egna platser och lekar mår bättre både fysiskt och psykiskt. De sover bättre, får bättre skolresultat och leker lättare över ålders- och könsgränser.
Forskning visar också att gröna miljöers positiva effekter är störst i socialt och ekonomiskt utsatta bostadsområden.
För att barn på egen hand ska kunna röra sig mellan skola och kompisar, gå ut och leka eller cykla till träning behöver städer planeras så att detta är möjligt. En sådan uppväxtmiljö var självklar för några decennier sedan men är det inte idag, trots att det finns vetenskapliga bevis för att de goda effekterna av bra lekmiljöer följer människor genom hela livet.
De senaste decenniernas stadsutveckling har ofta gått emot den kunskap som finns när det gäller hur utemiljön påverkar barns och ungas utveckling och hälsa.
Barnkonventionen slår fast att barn har rättigheter. I och med att konventionen nu blir svensk lag får vi som arbetar med barns utemiljöer ett nytt argument.
Barns utemiljöer är inte ett särintresse som ska ställas mot andra, till exempel möjlighet att bygga tätare och göra plats för trafik, utan en rättighetsfråga.
Trots att det finns metoder för att fånga upp barns och ungas behov och intressen när nya stadsdelar planeras blir resultatet ofta torftigt. Den täta staden ställs i ett konstlat och olyckligt motsatsförhållande till barns behov av plats för en hälsosam utveckling.
Trots att alla människor privat vet att barn kostar – både i tid och pengar – har ofta politiker och stadsplanerare svårt att tänka på samma sätt i offentliga sammanhang. En rejäl skolgård eller gröna cykelvägar behövs men är inte gratis. Marken betingar ett så högt pris att beslutsfattare inte anser det ekonomiskt försvarbart. Här behövs ett vuxet ansvarstagande och förändrade normer, omsättning av forskningsresultat i praktiken, ny lagstiftning och lokala styrdokument med barnperspektiv.
Stadsplanering som inkluderar alla medborgare, även barn och unga, har dessutom starkt stöd i Sveriges nya arkitekturpolitik.
Det är dags för politiker att kroka arm med forskningen och arbeta för barns rätt till en god livsmiljö.
Vi vill uppmana politiker på nationell och lokal nivå att:
• omsätta forskningsresultat kring barns behov av plats och god livsmiljö i praktiken.
• använda barnkonventionen som hävstång för att styra mot en framtid där barn kan växa upp i en god, hälsofrämjande livsmiljö.
Hur normer och ideal förskjutits över tid sys ofta först i backspegeln. Ändå är det viktigt att försöka se sin samtid och koppla nutid till historia. På Form/Design Center i Malmö visas under hösten en utställning om barns lek i staden. Där kan besökare delta i bygglek på gården, bygga sin egen lekmiljö vid modellbord, fördjupa sig i lek som begrepp och bilda sig kring lekplatsers utveckling över 150 år.
Senast en bygglek arrangerades på Form/Design Center var 1976, en tid då intresset för barns lek blomstrade. Under decennierna därefter tappade barnperspektivet mark, för att åter vara aktuellt idag.
Ett exempel på hur fel det kan gå är att Malmös enda bemannade bygglek, Guldängen i Persborg, ser ut att tvingas stänga vid årsskiftet.
På Guldängen möts familjer, ungdomar, skolbarn och förskolebarn under alla tider på dygnet. Barnen planerar själva vad de vill bygga och odla, hantverkare skänker material, familjer odlar och äter mat tillsammans under helgerna och ingenting förstörs. Guldängen är ett unikt exempel på hur en icke vinstdrivande verksamhet riktad mot barn skapar en socialt hållbar stadsutveckling.
I och med att barnkonventionen nu blir lag hoppas vi att politiker på alla nivåer inser att barnperspektivet måste sätta avtryck i stadsplaneringen.
Lena Jungmark, nationell koordinator för barns och ungas utemiljö, verksam i tankesmedjan Movium vid SLU i Alnarp
Fredrika Mårtensson, docent i miljöpsykologi vid SLU i Alnarp
Märit Jansson, docent i landskapsplanering vid SLU i Alnarp
Maria Nordström, docent i psykologi, medlem i styrgruppen för ENCFC, Europeiska nätverket för barnvänliga städer
Maria Kylin, lektor i landskapsarkitektur vid SLU i Alnarp
Anna Litsmark, forskningsassistent i miljöpsykologi vid SLU i Alnarp
Gå till toppen