– Lyssna inte på mig, lyssna på forskarna, sa Greta Thunberg när hon talade vid FN:s klimatmöte i New York i måndags.
Nu har forskarnas senaste rapport kommit.
Den senaste specialrapporten från FN:s klimatpanel IPCC handlar om stigande havsnivåer, och hur ”kryosfären” har påverkats av de pågående klimatförändringarna.
Kryosfär kallas de områden på jorden där marken är frusen året runt. Permafrost råder.
En fjärdedel av norra halvklotet är ständigt frusen. Totalt är 17 procent av jordens synliga landyta permafrost.
Detta är områden där temperaturen i marken ständigt är under noll grader.
Marken i dessa ständigt frusna områden har blivit allt varmare under de senaste tio åren.
– En fjärdedel av områdena med permafrost kommer att ha tinat 2100 även om den globala temperaturökningen begränsas till två grader, sa Valérie Masson-Delmotte, ledare för en av IPCC:s arbetsgrupper, när rapporten presenterades på onsdagen.
Varför är detta allvarligt? För att det påverkar livet för alla människor som lever i dessa områden. För att så stora mängder kol är infrusna i permafrosten.
Om denna frusna mark tinar kommer stora mängder koldioxid och metan att frigöras. Då kan den pågående globala uppvärmningen få en skjuts som vi inte har sett maken till.
– Både haven och kryosfären är helt avgörande för livet på jorden, säger Hoesung Lee, ordförande i IPCC.
Mer än hundra forskare från 36 länder har bidragit till den kunskap som rapporten redovisar. Tillsammans har de skrivit 6 981 rapporter i ämnet.
En av de tyngsta studierna visar hur mycket permafrosten har värmts upp de senaste tio åren..
Länge saknades tillförlitliga data för att slå fast om det pågår en uppvärmning och hur kraftig den i så fall är.
Men sedan 2007 har man borrat hål på hundratals platser i kryosfären: i norra Europa och Asien, från Sibirien i öster till den skandinaviska fjällkedjan i väster. Vidare över Grönland och norra Nordamerika.
Samt i en rad högt belägna bergsområden.
I den rapport som lundaforskaren Margareta Johansson och hennes kollegor publicerade tidigare i år, i tidskriften Nature, ingår data från 154 borrhål över hela det frusna området.
På samtliga platser har temperaturen stigit.
Tekniken är att borra sig ner till det djup i marken, där temperaturen är konstant året runt. Där registreras temperaturen.
Nu har man en mätserie som börjar 2007 och sträcker sig fram till idag.
”Vår slutsats är att marktemperaturen på det djup där temperaturen inte skiftar över året, har ökat i alla permafrostzoner på jorden”, skriver forskarna.
Denna trend är samtidig med stigande lufttemperaturer och växande snötäcke.
I Arktis har temperaturen på drygt tio år stigit med 0,39 grader, i norra Asien 0,33, i Nordamerika 0,23 grader också vidare.
Ser man på enskilda mätpunkter har temperaturen ökat mest i nordvästra och nordöstra Sibirien, men 0,93 respektive 0,90 grader.
Enligt de värsta scenarierna kan förekomsten av metan i atmosfären öka med 42 procent fram till 2100, ett dramatiskt scenario med tanke på att metan har mer än trettio gånger större ”växthuseffekt” än koldioxid.
– Men vi saknar fortfarande data om vilka utsläpp som de stigande temperaturerna i kryosfären hittills har orsakat, säger Valérie Masson-Delmotte.
De små glaciärerna på jorden kommer att förlora mer än 80 procent av sin ismassa fram till 2100, varnar den nya IPCC-rapporten.
Men det går att göra något åt detta.
– Även vid ett okontrollerat frigörande av metan från Arktis kan dessa utsläpp uppvägas genom att utsläppen från mänsklig verksamhet minskas, konstaterade en rapport som publicerades i våras.
– Detta kräver dock engagerade och globala åtgärder för att minska utsläppen så mycket som möjligt.
Mycket återstår att göra innan vi får en klar bild av vad som händer, understryker forskarna. Det behövs fler mätpunkter i Sibirien, Kanada, Antarktis, Himalaya och Anderna.