Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Med magisk fascination inför monotonin

Philip Glass symfoni dövar och livar samtidigt, skriver Carlhåkan Larsén.

Karen Kamensek, kvällens dirigent (arkivbild).Bild: Benno Hunziker

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen