Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Det här landet har råd att låta sina medborgare leva – inte bara överleva.”

Sedan flera år pågår en kraftig nedmontering av funktionsnedsattas livskvalitet.
Det skriver Jenny Anderberg, rektor och verksamhetsledare för Furuboda folkhögskola.

I många kommuner får de som är beroende av personliga assistenter inte sina behov tillfredsställda, skriver artikelförfattaren.Bild: Hasse Holmberg / TT
Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.
De som arbetar med personlig assistans ska få sin timersättning höjd med 1,5 procent, alltså betydligt mindre än resten av arbetsmarknaden.
I den budget för 2020 som regeringen nyligen presenterade skrivs den så kallade timschablonen till kommuner, assistansföretag, kooperativ och andra som utför personlig assistans upp med 1,5 procent i budgeten för 2020.
Varför är det okej att år efter år ge personliga assistenter en mindre löneökning än andra yrkesgrupper? Personliga assistenter är sedan tidigare lågavlönade och har dessutom sämre villkor än dem som är vedertagna på arbetsmarknaden, till exempelersättning för obekväm arbetstid.
Att dagens situation slår mot dem som är beroende av assistenterna är uppenbart. Eftersom lönen är så pass låg söker sig människor med utbildning och erfarenhet ofta snabbt vidare, något som ger en omfattande personalomsättning och mindre erfarna assistenter.
Hur kan statsbudgeten för 2020 ge höginkomsttagare, glesbygdsbor och pensionärer mer pengar, men inte bättre villkor för dem som lever i en utsatt vardag, i ett ibland mycket begränsat liv, kanske med svåra smärtor och har en främmande människa som hjälper till med den allra intimaste hygienen?
Varför är det inte viktigt att värna om att människor med funktionsnedsättningar ska få tillgång till samma mänskliga rättigheter som andra tar för givna?
Sedan flera år pågår en kraftig nedmontering av funktionsnedsattas livskvalitet. Det handlar om avslag på assistansansökningar, minskad service, få möjligheter att delta i fritidsaktiviteter och att inte ha rätt till assistans för att andas eller äta.
Varför betraktas just kostnaden för LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som en för hög kostnad?
Funktionsnedsatta människors utsatthet är inte en ”smal” fråga. Ett samhälle som inte kan ta hand om dem som behöver det mest är inte ett demokratiskt samhälle där alla kan leva ett värdigt liv.
I många kommuner får de som är beroende av personliga assistenter långt ifrån alla sina behov tillfredsställda. En del indragningar kan kanske ses som små. En man får inte längre färdtjänst till sin sommarstuga. En rullstolsburen man får inte låna en mobil lyft som kan flytta honom från hans rullstol till en taxi eller simbassäng, trots att det finns sådana lyftar lediga på annat håll i kommunen. En rörelsehindrad person får äntligen plats på ett boende,men den plats kommunen erbjuder är på ett ställe där det bara bor dementa åldringar.
Själv ser jag dagligen på nära håll hur människor som behöver personlig assistens drabbas. Jag arbetar på Furuboda folkhögskola, Sveriges största folkhögskola för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Liksom andra liknande skolor har Furuboda fått de statliga bidragen kraftigt minskade.
Att Furuboda har fått flera miljoner kronor mindre under de senaste åren har slagit hårt mot skolans personliga assistenter, mot lärartätheten och mot antalet lärarassistenter.Visst påverkas skolan negativt av allt detta, men viktigast är attdet gör att många elever med omfattande funktionsnedsättningar överhuvudtaget inte kan ta sig till skolan eller kan få den hjälp de behöver under en skoldag. I slutänden missar dessa människor alltså möjligheten att utbilda sig.
Att Furuboda oftare tvingas säga nej till sökandetrots att utbildningsplatser för ungdomar efter gymnasiesärskolan är mycket få, är förödande för dem. Det här landet har råd att låta sina medborgare leva – inte bara överleva.
Jenny Anderberg, tidigare varit chef för Ensamkommandes förbund och Hassela Helpline. Sedan 2016 är hon rektor och verksamhetschef vid Furuboda folkhögskola.
Gå till toppen