När Eyvind Johnson valdes in i Svenska Akademien blev vännen Vilhelm Moberg vansinnig. För honom var det omöjligt att begripa hur en tidigare socialist och republikan med höga ideal kunde kliva in i en församling bland stockkonservativa frackar, kungafjäskare och forna nazister. Moberg skriver besviket: “Den enda förklaringen för mig är, att Du har blivit annorlunda på senare år – att Du blivit en ny person – att Du helt förvandlats.”