Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Pyramido serverar metal i perfekta portioner

Jonn Palmér Jeppsson lider med en kvidande Malmösångare, och gillar det.

Bild: Pyramido

Pyramido

METAL. Fem.

Sången är avgörande. Eller sång och sång, vissa skulle kanske kalla Ronnie Källbacks röst ett läte – en raspig utstötning från djupet av diafragman, ett desperat kvidande skri mer än ett traditionellt aggressivt metalvrål. En röst man lider med, om man orkar med den, men stärks av om man uppfattar orden. Ge inte upp, stå emot, manar vokalisten – och skapar en kontrast både mot sig själv och mot vad resten av Malmökvintetten håller på med.
Musiken på ”Fem” är jämförelsevis tillgänglig, nuförtiden lika minnande om gitarrdriven nittiotalsindie som om bandets rötter i sludge metal och dussintals punkspelningar i ockuperade hus i Tyskland. Förr var en Pyramido-låt sällan kortare än sju minuter, nu är alla utom en det. Poplåtar? Nej, fortsätt lyssna på snälltunga Torche i så fall. Men Pyramidos friktion har aldrig varit så välportionerad.
Gå till toppen