Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: En slant som en livboj till en drunknande

Det blir kallare på alla sätt. Romerna är hungriga, frusna och utstötta i sina hemländer, skriver Kerstin Klintberger.Bild: Björn Lindgren/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Det blir allt kallare.
Den romska kvinnan från Rumänien, som brukar sitta utanför Ica, har flera lager kläder nu.
Idag möter jag henne vid in- och utgången. Vi hejar på varandra som vi brukar och hon får en sedel i handen. Som alltid säger hon ”thank you very much. Thank you”. Sen ger hon mig en stor kram och det varmaste leende jag sett på länge.
När jag cyklar hem gråter jag inombords, inte av sentimentalitet utan av rörelse över att en utsatt person kan äga så mycket värme.
Det blir kallare på alla sätt. Romerna är hungriga, frusna och utstötta i sina hemländer. I Sverige är vi på väg att göra det omöjligt för dem att tigga.
Jag gav en slant till akut hjälp. Så länge inte alla medborgare i sina hemländer har rätt till det mest basala, och diskriminering av romer fortgår, kommer tiggandet att fortgå. Om vi förbjuder det så flyttar det någon annanstans eller i värsta fall övergår det till prostitution och kriminalitet.
Jag gav en slant som en livboj till en drunknande. Inget märkvärdigt, bara något man gör när man ser att en medmänniska är i nöd.
Kerstin Klintberger Malmö
Gå till toppen