Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Insatser för unga kan ha en avgörande betydelse i en destruktiv närmiljö

Var det en tillfällighet att Rosengård drabbades av många anlagda bränder senhösten 2008, undrar Anna Lindström Chylicki.Bild: Patrick Persson
Det senaste året har vi översköljts med information om skjutningar, mord och explosioner. Flera statliga satsningar har vidtagits och regeringen arbetar nu med en åtgärdslista på 34 punkter. Oppositionen kräver snabba, repressiva lösningar. Det långsiktiga, förebyggande arbetet tycks komma på undantag. Men vid intervjuer med boende och poliser i drabbade bostadsområden betonar man alltid betydelsen av konkret förebyggande arbete. Även rikspolischefen har efterlyst insatser, som kan förhindra nyrekrytering av unga kriminella. Beklagligtvis drunknar konstruktiva idéer och förslag i skildringen av alltför många sensationsskapande dramatiska händelser.
År 2008 pensionerades jag som skolpsykolog på Rosengård i Malmö. Då hade inom loppet av ett par år alla fyra fritidsgårdar, som var knutna till rektorsområdena lagts ner. Fritidsgården hade varit en mötesplats inte bara för ungdomar. På fritidsgården kunde närpolis, skolpersonal, socialarbetare och föräldrar få en naturlig kontakt med ungdomarna. För flickor som inte fick umgås med sina kamrater på fritiden ordnades fester och kurser för flickor, som flickornas föräldrar tillät att de deltog i. I stället för de fyra fritidsgårdarna inrättades en central fritidsgård på Rosengård. Var det en tillfällighet att Rosengård drabbades av många anlagda bränder senhösten 2008?
När det gäller det förebyggande arbetet betyder personkännedom och engagemang mycket i de personalkrävande, långsiktiga insatserna. Insatser, som alla som arbetat med ungdomar och ungdomar på glid, vet kan ha en avgörande betydelse i en torftig destruktiv närmiljö. Inte bara jag har lyckats bidra till att stoppa en kriminell utveckling med oöverskådliga vinster för individen och samhället. Tyvärr är det svårt att i kronor visa hur mycket samhället sparar på att en pojke i 12-årsåldern slutar snatta och panga rutor och i stället fångas upp av en fotbollsklubb. Antal skjutningar, mord, häktningar, dömda går lätt att redovisa och uppskatta kostnaderna för. Hur ska samhället förstå värdet av att satsa stora resurser på ungdomars närmiljö och fritidsaktiviteter?
Kommunerna har en central uppgift när det gäller att erbjuda utanförskapsområdenas ungdomar en trygg miljö och en meningsfull fritid. Det verkar som om kommunerna inte bara behöver stödjas medialt utan också politiskt och statligt. Kan högskolorna bidra med forskningsprojekt och kunskapsspridning? Kan ideella föreningar som Rädda Barnen och Röda Korset, Idrottsföreningar, Kulturella föreningar och satsningar och idéer från enskilda och kommuner få ökad uppmärksamhet och generöst ekonomiskt stöd? Inga ungdomar ska vara hänvisade till att tillbringa fritiden på gator och torg. Kan sådana målsättningar uppfattas som lika viktiga som att polisväsendet ska utökas med 10 000 tjänster?
I många kommuner behöver satsningen på vård, skola och omsorg uttryckas som vård, skola, fritid och omsorg!
Anna Lindström Chylicki
Gå till toppen