Efterfrågan på t-tröjor med texten "Den som har flest prylar när han dör, vinner", är förmodligen inte vad den har varit.

Hotet från klimatförändringar och larm om hur livsmiljön för både människor, djur och växter utarmas och förstörs kan få skrattet att fastna i halsen även på en cyniker.

Då ligger den shoppingfria månad Naturskyddsföreningen har utlyst mer rätt i tiden. Svenskarna uppmanas att under oktober bara köpa det som behövs "för att överleva". En nyttig tankeställare, men draget till sin spets ett tankefel.

Det går inte att fortsätta att konsumera som om det fanns fyra jordklot, vilket skulle behövas om alla i världen levde på lika stor fot som svenskar.

Samtidigt är lösningen inte att bara sluta konsumera. Som Annika Winsth, chefekonom på Nordea, påpekade i fredagens P1-morgon: om vi inte handlar, om vi inte har tillväxt, då går företag omkull och människor blir arbetslösa. Och människor som är ekonomiskt pressade – som kanske oroar sig för hur de ska få mat på bordet och råd med kläder till barnen – lär inte prioritera klimatet och miljön.

Ett torftigt, fattigt liv är inget någon drömmer om, allra minst de hundratals miljoner människor i världen som fortfarande lever just ett torftigt, fattigt liv. Varje dag.

Allt fast förflyktigas, konstaterade filosofen Karl Marx. Åtminstone på den punkten hade han rätt. Allt som säljs går sönder, noterar Sveriges Radio lite mer prosaiskt i en programserie under rubriken Prylarnas pris. Det är i regel oundvikligt. Inget varar för evigt.

Problemet är att många av dagens produkter, elektronikprylar är ett bra exempel, är gjorda inte för att vara utan för att gå sönder, med en livslängd som efter hand blivit kortare och kortare. När Naturskyddsföreningen hävdar att "det mesta går att laga", är det en sanning med rejäl modifikation.

Det måste löna sig att tillverka – och köpa – kvalitetsprodukter. Att slösa värdefulla råvaror på att producera skräp – dessutom med hjälp av energi från klimathotande fossila bränslen – är ohållbart. När hemmet blir ett kort stopp på prylarnas väg från affären till soptippen går det definitivt att tala om urspårad konsumtion.

Här måste producenterna ta sitt ansvar. Genom att satsa på kvalitet, produkter som håller så länge som möjligt. Genom att tillverka produkter som faktiskt går att laga när någon komponent gått sönder.

Det behöver också tas ett större producentansvar för att fler produkter och mer förpackningsmaterial ska kunna återvinnas. Över hälften av de plastförpackningar svenska hushåll samvetsgrant lämnat till återvinning eldas upp därför att de är för svåra eller för dyra att återvinna.