Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Max Wiman: Visst var häxkitteln långt ifrån kokpunkten?

Det började ju så bra, men så tappade man tempot rätt så rejält. Först i andra halvlek när många gick på inspiration och individuella prestationer så tog det fart på allvar.
Nej, jag menar inte spelet på planen i mötet mellan MFF och FCK i går. Utan faktiskt läktarinsatsen.

Ett detaljerat och vackert tifo med ett budskap ingen kunde missa.
Så många gånger har jag fått gåshud av trycket och stämningen och imponerats av klacken och förmågan att få hela stadion att sjunga (nåja) och gunga (absolut). Överbetygen har varit standard – men är jag kräset malmöitisk om jag säger att första halvlek var snudd på underkänd i går?

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen