Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Annika Gustafsson: Vital filmvåg från Tunisien

”Tunisien omnämns ofta som det enda land där den arabiska våren lett till påtagliga demokratiska förändringar, trots stora ekonomiska svårigheter. Att under några dagar se ett antal filmer därifrån ökar förståelsen för förnyelsen men också insikten om problemen som återstår”, skriver Annika Gustafsson.

Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Tunisien har de senaste åren vuxit fram som ett allt intressantare, vitalt filmland, bland annat till följd av jasminrevolutionen vintern 2010/2011 och den därpå följande demokratiprocessen med ökad yttrandefrihet. I dag kan filmare på ett öppnare sätt än tidigare rikta ljuset mot sociala orättvisor, patriarkala strukturer med kvinnoförtryck men också den farliga islamiseringen. Dessutom har genrefilmen gjort sitt intåg i form av skräckisen ”Dachra”.
När Maff, Malmö Arab Film Festival, i år väljer att särskilt uppmärksamma den tunisiska filmen med fem långfilmsproduktioner och en rad kortfilmer i sitt program framstår det som helt följdriktigt. 2016 vann Mohamed Ben Attias ”Min arabiska vår” pris på Berlinfestivalen och kom senare på svenska biografer. Året därpå invigde Kaouther Ben Hanias ”Skönheten och odjuret” Maff och även den hade svensk distribution. Förhoppningsvis kommer några av årets tunisiska filmer att köpas in. Jag tänker framför allt på Mahmoud Ben Mahmouds briljanta, oroande drama ”Fatwa”, om islamistisk radikalisering. Filmen har inte oväntat prisbelönats både i hemlandet och på Kairofestivalen 2018.
Huvudpersonen, en liberal muslim, sedan länge bosatt i Frankrike och lysande spelad av Ahmed Hafiene, återvänder till Tunis 2013 då hans son har omkommit i en motorcykelolycka. Hans sekulariserade, intellektuella exhustru vill absolut inte att sonen ska ha en religiös begravning, men fadern går till den gamla moskén, dit han tidigare tagit sonen som barn, bara för att upptäcka att här har skett stora förändringar. Sakta går det upp för honom att islamister tagit kontrollen och pressar invånare i området att följa betydligt mer restriktiva levnadsregler. Biografen är borta, liksom skivaffären och baren. Sonens död förblir ouppklarad och pappan börjar sina efterforskningar.
”Fatwa” är delproducerad av de belgiska filmbröderna Luc och Jean-Pierre Dardennes bolag. Mahmoud Ben Mahmouds verk berättas med samma sorts täthet och realism som belgarnas filmer. Tematiken fördjupas allt mer, kompliceras, och filmen får drag av politisk thriller. Intressant är också att bröderna Dardennes ”Unge Ahmed”, om en ung muslimsk pojkes radikalisering i Belgien, har svensk premiär den 18 oktober. Ämnet är med andra ord både hett och aktuellt.
I den stilistiskt Tarkovskij-inspirerade skräckfilmen ”Dachra” tar regissören Abdelhamid Bouchnak med åskådaren in i en värld av häxkonst och kannibalism. Tre journaliststudenter i Tunis har som uppgift att leverera en exklusiv historia, som inte får handla om jasminrevolutionen. Läraren pekar på väggar fyllda av berättelser om den. I stället ger studenterna sig in på en farlig väg för att söka förklaringen till att en mytomspunnen mentalpatient för åratal sedan hittades halvt ihjälslagen långt ute på landet.
Referenserna till ”The Blair witch project” är uppenbara men även en av filmhistoriens mest kända duschscener, den i Hitchcocks ”Psycho”, gör sig påmind. Bouchnak använder genrens väl beprövade medel i en historia med förankring i den vidskepelse som ännu i dag kan kopplas till händelser i de nordafrikanska länderna. Givetvis går det att läsa filmen på ett politiskt metaforiskt sätt, det vill säga – rota inte i det förflutna. Då vet man aldrig vad som kan avslöjas.
Maff:s invigningsfilm är Néjib Belkadhis ”Look at me”, en välformulerad, realistisk skildring av den framväxande relationen mellan en sexårig autistisk pojke och hans tidigare frånvarande far. Pappan har under år levt i Marseille och väntar barn med sin franska flickvän, då hans tidigare fru i Tunis drabbas av stroke. Nidhal Saadi gör en inkännande, variationsrik rolltolkning av fadern som tvingas till introspektion i mötet med den funktionsnedsatte sonen. Det finns tack och lov inget av den sentimentalitet som lätt kan sockra den här sortens berättelser. Belkadhi nöjer sig med att se på sina gestalter med en sympatisk ömsinthet, trots deras tillkortakommanden och svårigheter.
Tunisien omnämns ofta som det enda land där den arabiska våren lett till påtagliga demokratiska förändringar, trots stora ekonomiska svårigheter. Att under några dagar se ett antal filmer därifrån ökar förståelsen för förnyelsen men också insikten om problemen som återstår. Maff-filmerna ger med sin variation en unik chans att se in i ett lands förändringsprocess.

Malmö Arab Film Festival

Den nionde upplagan av Malmö Arab Film Festival (Maff) hålls 4 oktober till 8 oktober. Under festivaldagarna visas omkring 120 långfilmer, kortfilmer och dokumentärer från hela världen, med tävlingsprogram, panoramor, retrospektiv och specialvisningar. De flesta visningarna hålls på Panora. För programmet se http://sv.maffswe.com
Gå till toppen