Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Boel Fagerström

Boel Fagerström, Malmö, har avlidit, 84 år gammal. Hennes närmaste är sonen Michael och barnbarnen Celina och Cecilia.

På sjuttiotalet gick en rivningsvåg genom Göteborgs äldre, centrala delar. Boel Fagerström, som var en föreningsmänniska av bästa sort, blev snabbt en av de mest aktiva och engagerade medlemmarna i Vi i Kommendantsängen, en av flera stadsdelsföreningar som bildades under den tiden och som såg att den äldre bebyggelsen hade andra och fler kvalitéer än enbart som lämpliga saneringsobjekt.
Med Boel kunde alla känna sig sedda och omhändertagna i föreningen, oavsett ålder och samhällsställning. Boel strävande inte efter styrelseposter - hennes roll var att vara en varm medmänniska. Utan Boel hade Vi i Kommendantsängen inte fått, och under många år behållit, så många medlemmar som i många fall lyckades påverka beslutsfattare att gå mer varsamt fram.
För några av oss var Boel den första person vi träffade när vi var nyinflyttade i stadsdelen. Hon lockade snabbt med oss i föreningens aktiviteter, som loppmarknader och utdelning av tidningen ViK-nytt. För andra blev hon en räddare i nöden genom att generöst bjuda på middag när kök i gamla, nedgångna lägenheter inte gick att använda.
Typiskt för Boel är det som hände när hon, 60 år gammal, blev arbetslös. Samma dag som Göteborg drabbades av tidernas snöoväder hade hon bokat en anställningsintervju. Hon tog sig fram genom snömassorna till ett nästan tomt kontor där telefoner ringde i ett. Eftersom hon sökt jobbet i receptionen, erbjöd hon sig genast att hoppa in som telefonsvarare och rädda situationen. Klart att hon sedan fick jobbet.
Boel såg alltid på tillvaron ur ett välkomnande och positivt perspektiv. När hon så småningom tappade sin forna rörlighet och blev beroende av hemhjälp kommenterade hon glatt sin nya livssituation så här: ”Nu kommer hela världen till mig!”. Och på vårdboendet i Malmö, som hon kom till senare i livet, sa hon: ”Ingenting är besvärligt, allt är bra och alla är så snälla”.
Boel hade flyttat till Malmö som pensionär, för att komma nära sonen Michael och barnbarnen Celina och Cecilia. Även där fick hon många vänner. Det blev inte minst tydligt på vårdboendet, där det nästan inte gick en dag utan att hon fick besök. Vänner hade hon för övrigt runt om i Sverige. Och vi är många som kan vittna om att ifall Boels namn dök upp någonstans, nog fanns där någon som kände henne – eller kände någon som kände henne.
Alla vi som fick vara hennes vänner, liksom dagens invånare och näringsidkare i stadsdelen Kommendantsängen har mycket att tacka Boel Fagerström för.
För vännerna i stadsdelsföreningen Vi i Kommendantsängen genom
Mikael Olsson och Birgitta Hellgren
Nils och Åsa Wramner
Berit och Hans Pagander
Rosa Bornstrand och Ingvar Ericson
Karin Johansson och Mats Andersson
Christina och Jan Sjöblom
Carin och Lennart von Bahr
Gå till toppen