Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Fiaskon och kollapser – så minns vi VM

Publikfiasko, värmekollapser och fantastiska stavhoppsfinaler. Och tre svenska medaljer – den bästa medaljskörden sedan 2005. Det här minns vi från friidrotts-VM i Doha.

Daniel Ståhl tog VM-guld.Bild: Jessica Gow/TT
Daniel Ståhls guldrush:
Herrarnas diskusfinal blev oväntat dramatisk – och oväntat svag rent längdmässigt. Daniel Ståhl, som kastat iväg diskusen över 69 meter i var och varannan tävling under säsongen, nådde som längst 67,59 i Doha. Det blev nervösa sista omgångar, men ingen av de andra slog svensken som efter sista kastet gav sig ut på en tjurrusning av glädje och flög över en häck av bara farten.
Publikfiaskot:
Beslutet att lägga VM i Qatar har mött hård kritik, både för hur landet behandlar sina gästarbetare och för hur friidrottarnas upplevelse – med tuffa klimatförhållanden och lite publik – skulle påverkas negativt. Och publiken blev en genomgående snackis. Under början av mästerskapet gapade stora delar av läktarna tomma och först till sista fredagen – när hemmahoppet Mutaz Essa Barshim levde upp till förväntningarna och tog guld i höjdhoppet – var det över 40 000 på plats.
Bisarra scener under damernas maraton:
30 grader varmt och en luftfuktighet som närmade sig 90 procent samtidigt som löparna närmade sig mål ställde som väntat till det för maratondeltagarna. Sjukvårdstransporterna på strandpromenaden Corniche i Doha körde i skytteltrafik med omtöcknade löpare som tvingats bryta damernas mara. En av dem var svenskan Cecilia Norrbom som bröt efter drygt 25 kilometer: ”Jag var förberedd på det värsta men det här var tusen gånger värre, aldrig igen”, sade hon.
Angelica Bengtssons bragdprestation:
Angelica Bengtsson stod för det otroliga när hon efter att ha brutit staven i sista försöket på 4,80, och därefter tappat bort sin andra stav, faktiskt klarade höjden och satte svenskt rekord. Att det sedan ”bara” räckte till en sjätteplats visar vilken fantastisk final det var – något som kom lite i skymundan bakom svenskans bragdprestation.
Alberto Salazars dopningsavstängning:
Mitt under mästerskapet slog nyheten ner: Efter en utredning som pågått i fyra år meddelade den amerikanska antidopningsorganisationen Usada att tränaren Alberto Salazar stängs av i fyra år för att systematiskt ha dopat sina aktiva – och han portades från VM. Salazar har tidigare tränat den mycket framgångsrika löparen Mo Farah och under VM var Sifan Hassan den mest kända löparen i hans nuvarande stall. Hassan, som under VM i Doha tog guld på både 10 000 och 1 500 meter efter att ha varit helt överlägsen, hävdar att hon är ren och trycker på hur ofta hon har testats.
Armand Duplantis silversuccé med vännerna:
Även Armand ”Mondo” Duplantis levde upp till de svenska medaljförhoppningarna när han tog silver i herrarnas stavhopp. Men förutom en rafflande tävling, där Sam Kendricks, USA, tog guld och Piotr Lisek, Polen, brons kommer många troligen att minnas den speciella gemenskapen mellan medaljörerna. Hur Kendricks kramade ”Mondo” direkt efter att svensken klarat på en höjd som inte amerikanen själv tagit än, hur de tre medaljörerna efteråt bara satte sig på mattan och snackade – och så hur Kendricks hjälpte Duplantis att vika ihop den svenska flaggan efter ärevarvet. Fint.
Nasers supertid på 400 meter:
Salwa Eid Nasers blick efter finalen på 400 meter sade allt. Hon såg ordentligt chockad ut efter att ha sprungit på 48,14 – den snabbaste tiden i världen sedan 1980-talet. Bara Jarmila Kratochvilova, dåvarande Tjeckoslovakien, och världsrekordhållaren Marita Koch, dåvarande Östtyskland – båda med dopningsmisstankar över sig – har sprungit snabbare är 21-åringen från Bahrain.
Perseus Karlströms brons på 20 km gång – med hjälp av iskorven:
Gångaren från Eskilstuna trotsade värmen och tog Sveriges första VM-medalj i gång på herrsidan. Ett av knepen: iskorven – en nylonstrumpa proppad med is att ha runt halsen. I den första intervjun direkt efter målgång sprutade orden och känslorna mellan de snabba andetagen: ”Jag har haft så mycket motgång, folk som skrattat. Men nu har det märkts att folk hejat på, så tack. Ni är definitivt en del av den här medaljen”, sade han till alla som stöttat.
Coes ständiga försvarstal:
Internationella friidrottsförbundets ordförande Sebastian Coe har hela tiden försvarat det mutanklagade VM i Qatar, trots att han inte ens satt på posten när det kontroversiella beslutet fattades. Han har bland annat sagt att idrotten är den bästa diplomaten. Han har pressats på frågor om publik, mänskliga rättigheter och Salazar – och öppet bråkat med brittiska BBC. Men Coe har hela tiden tryckt på att det här mästerskapet har bjudit på fantastiska sportsliga prestationer.
Kalle Berglunds historiska insats:
Inte sedan 1960, när Dan Waern slutade fyra i OS-finalen i Rom, har en svensk herrlöpare varit i final på 1 500 meter i ett stort mästerskap. Fram tills VM i Doha. Kalle Berglund gjorde sina livs lopp på Khalifastadion när han imponerade hela vägen fram till finalen – och även där när det blev svenskt rekord och en niondeplats. Att han trots det var en aning besviken tyder på att det finns mer att hämta för 23-åringen. I samma final var norrmannen Jakob Ingebrigsten, en av favoriterna, än mer besviken över att ”bara” ha blivit fyra.
Gå till toppen