Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Tobias Lindberg: Linde söker bättre balans med Israel

Ann Linde.Bild: Henrik Montgomery/TT
Ann Linde (S) har inlett reparationsarbetet. Knappt hade hon tillträtt som utrikesminister förrän hon tog sig an den åtgångna svenska relationen till Israel. Ambassadör Ilan Ben-Dov bjöds in till ett möte och han gillade uppenbart gesten.
I SVT:s Agenda säger han sig se möjligheter till en nystart i de mellanstatliga förbindelserna. Men han är också tydlig med hur de i dagsläget ser ut: "De kunde vara bättre och de måste bli bättre."
Fritt översatt från diplomatspråk är det alltså illa ställt.
Vändningen till det sämre kom när Sverige, genom Lindes företrädare Margot Wallström (S), 2014 erkände Palestina som självständig stat. Beslutet motiverades med att någonting behövdes för att ruska liv i den insomnade fredsprocessen och förhoppningen var att fler EU-länder skulle följa Sveriges exempel.
Nu blev det inte så. Den enda tydliga effekten var upprörda reaktioner från Israels regering. Snart var Wallström officiellt inte välkommen till landet – men det berodde knappast enbart på erkännandet av Palestina.
Wallström gjorde markeringar av ett helt annat slag än att bjuda in ambassadörer. Stundtals var det mer aktivism än pragmatism i hennes Mellanösternpolitiska uttalanden.
I reaktionerna på Sveriges erkännande av Palestina beskyllde Wallström till exempel Israel för att vara "oerhört aggressivt". Detta sagt i en diplomatvärld där högljudda bråk kallas för uppriktiga meningsutbyten. Under en våg av palestinska knivdåd mot israeler liknade hon sedan polisskott mot gärningsmän vid "utomrättsliga avrättningar".
Linde betonar visserligen att Israel har rätt att försvara sig, men är samtidigt tydlig med att Palestinapolitiken ligger fast. Och hon träffade även Palestinas ambassadör Hala Husni Fariz kort efter sitt tillträde.
Så vad är det då egentligen som får Ilan Ben-Dov att tala om en ny början i relationerna?
Visst kan det spekuleras kring att tiden har börjat läka de bilaterala såren. Men det krävs också uttalad vilja att förbättra relationen.
"Om Sverige ska spela en större och mer betydande roll i Mellanöstern, så måste man även kunna tala med Israel", säger Ilan Ben-Dov.
En sådan roll framstår som viktigare än på länge med risk för ett storkrig mellan Iran och Saudiarabien. För att inte tala om vad som kan vänta efter måndagens besked att USA låter Turkiet gå till angrepp militärt mot det kurdiska självstyret i norra Syrien. Även i det fallet varnas för fullskaligt krig – och risk för ett nytt uppsving för terrorsekten IS.
Sverige ska naturligtvis fortsätta att arbeta för en tvåstatslösning på konflikten mellan israeler och palestinier. Men det måste ske med medel som vårdar relationen till Mellanösterns enda demokrati. I den politiska balansgången tar Ann Linde lovande steg.
Gå till toppen