Klockan 23.43 den 27 februari 2008 startade en ny era i litteraturhistorien. Det var då Karl Ove Knausgård satte sig ner och började skriva på mastodontprojektet ”Min kamp”, i alla fall om en ska tro på verkets egen datering och inre logik. Författaren, som tidigare gett ut två romaner, hade vid det laget totalt förlorat tron på litteraturens mening, och den förlusten hade i sin tur genererat ett nytt slags skrivande post postmodernismen. Det var ett skrivande som satte känslor och autenticitet i förgrunden, som var antiallegoriskt och omöjligt för läsare och kritiker att tolka metaforiskt. Det var ett skrivande som ville komma så nära som möjligt utan att skapa kaos, men som aldrig zoomade ut så mycket att det riskerade att falla in i nyhetsrapporteringens tomma dramaturgi.