Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Sverige tänker inte ta emot några av de flyktingar och migranter som plockas upp på Medelhavet och förs till hamnar i EU. Sverige, som hårdare än de flesta drivit linjen om EU-solidaritet och delade bördor när det gäller asylmottagande, skjuter nu över ansvaret på andra.
De senaste fem åren har Sverige gjort mer än något annat EU-land när det gäller flyktingmottagande, "det är inte vi som i det här läget ska stå först i kön för att hjälpa till", sade migrationsminister Morgan Johansson (S) till Ekot på tisdagen.
I sak har Johansson och regeringen rätt. Sverige har under lång tid varit – och är fortfarande – ett av de länder i EU som tar emot flest asylsökande i förhållande till sin folkmängd, för närvarande fler än såväl Tyskland, som Frankrike och Italien.
Samtidigt är det svårt att se hur Sveriges ställningstagande skulle göra det lättare att få till den gemensamma asylpolitik, med en permanent omfördelningsmekanism inom EU, som regeringen trots allt framhåller som lösningen.
För två veckor sedan enades Tyskland, Frankrike, Italien och Malta om att öppna tidigare stängda hamnar och att tills vidare dela på ansvaret för asylsökande som kommer till Europa över centrala Medelhavet. Samtidigt förväntar de sig att övriga medlemsstater ska vara med i en omfördelning av asylsökande, en tanke som stöds av EU-kommissionen.
Den socialdemokratiska regeringen på andra sidan Sundet säger också nej till propåerna från Tyskland, Frankrike och Italien. Och plötsligt befinner sig Danmark och Sverige, som så länge varit två motpoler i synen på flyktingmottagande, på samma linje. En händelse som ser ut som en tanke.
På senare tid har det kommit flera signaler från Socialdemokraterna om att partiet, pådrivet av kommunpolitiker som Jimmy Jansson i Eskilstuna, är på väg mot en mer restriktiv linje i asyl- och invandringspolitiken. Att Sverigedemokraterna numera flåsar Socialdemokraterna i nacken i opinionsmätningarna, kan också ha viss betydelse.
En annan bidragande orsak är förmodligen att prognoserna för de framtida migrantströmmarna till EU framstår som allt osäkrare.
År 2015 tog närmare en miljon flyktingar och migranter vägen via Grekland in i Europa. Ett EU som inte kunde enas om hur denna ström skulle hanteras gjorde Turkiet och dess nyckfulle president Recep Tayyip Erdogan till grindvakt. Överenskommelsen, som blev klar i mars 2016, innebär att Turkiet hindrar migranter från att ta sig vidare in i EU. Som tack för hjälpen utlovades Turkiet bland annat 6 miljarder euro.
För en månad sedan hotade en missnöjd Erdogan att "öppna grindarna" för de omkring 3,6 miljoner flyktingar som befinner sig i Turkiet och som i många fall vill söka sig vidare in i Europa. Den senaste tiden har strömmen av flyktingar från Turkiet till Grekland också ökat, med överfulla grekiska flyktingläger som följd. I förra veckan besökte en delegation från EU Turkiet för att rädda avtalet. Erdogans möjligheter att pressa EU på mer pengar och andra eftergifter får nog betraktas som goda.
När Morgan Johansson mötte EU:s ansvariga ministrar för migration i Bryssel på tisdagen var hans besked alltså att Sverige inte tänker stå först i kön. Det tänker sannolikt inte något annat EU-land heller göra. Även när de likt Danmark inte tagit emot tillnärmelsevis lika många som Sverige.
Ylva Johansson, som på tisdagen till sist godkändes som ny kommissionär med ansvar för migration och inre säkerhet av Europaparlamentet, har sagt att hon ska lösa upp asylknutarna – fast inte hur det ska gå till. Att hon hittills blivit svaret skyldig är, när allt kommer omkring, inte förvånande.