Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Ska snabbtågen grävas ner så att vi slipper bullret?

Bullret var outhärdligt och helt i klass med när ett jetplan startar från en flygplats, skriver Sven Heilo om sin upplevelse av ett TGV-tåg i Frankrike.Bild: Claude Paris
Det är ett hälsotecken att nu även Kristdemokraterna svängt i snabbtågsfrågan. När det handlar om miljön verkar det enbart handla om minskade utsläpp från flyget – men ingen tycks ha tänkt på de auditiva konsekvenserna av snabbtåg. Att det miljömässigt kommer att kosta att bygga snabbtågsbanor, med enorma koldioxidutsläpp när man måste framställa all betong och alla utsläpp från transporter med lastbil, sprängning av berg eller grävmaskiner är illa nog. Men det finns en annan aspekt som jag misstänker att snabbtågsentusiasterna inte ägnar en tanke åt, nämligen bullret från tågen.
Anmälaren hade förmånen att härom året stå på lokalstationen i Reims, Frankrike, i väntan på att lokaltåget skulle ta oss in till Reims (snabbtågslinjerna måste ju dras utanför städerna) och uppleva hur det låter när ett franskt TGV-snabbtåg kommer rusande i full fart. Bullret var outhärdligt och helt i klass med när ett jetplan startar från en flygplats. Hur skall man lösa denna miljöfråga? Gräva ned banorna i diken? Ljudvallar?
Det sedan decennier misskötta svenska järnvägsnätet, med nedrivna kontaktledningar, strömavbrott på grund av bränder i transformatorer eller ”signalfel” och söndriga växlar måste åtgärdas först, för det drabbar oss vanliga vardagsresenärer. Men det tycks snabbtågsentusiasterna bortse ifrån.
Sven Heilo Lund
Gå till toppen