Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Henrik Bredberg: Vilsna moderater söker vägen hem.

Visar han vägen, Ulf Kristersson?Bild: Henrik Montgomery/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Kanske är det först nu Moderaterna hämtar sig från chocken. Över att det inte blev några regeringsposter. Över att den borgerliga alliansen ligger i ruiner.
I nästa vecka, torsdag–söndag, möts tvåhundra moderata ombud till stämma i Västerås. Ulf Kristerssons parti håller som bäst på att staka ut en ny väg. Men vad för sorts parti blir Moderaterna – utan sin allians?
Nygamla stenar läggs till vid restaureringen av det moderata tempel som Fredrik Reinfeldts trianguleringskonster såg till att antingen rasera eller ignorera.
Det handlar inte bara om en stramare flyktingpolitik än under Reinfeldtåren.
Det handlar om förnyat fokus på kärnkraft. På en ökad central styrning av sjukvården. På ett systembolag med större intresse för service än för restriktiv alkoholpolitik. På mer misstänksamhet gentemot radio och tv i public service.
Och när partisekreteraren Gunnar Strömmer tillsammans med andra vice ordföranden Elisabeth Svantesson nyligen gick igenom M-ledningens fem stora debattområden under stämman stod det klart att punkten ”utrikespolitisk plattform” får ett mer blågult innehåll. I centrum ska stå Sverige och svenska intressen. Inte nödvändigtvis i motsats till EU:s vitala betydelse. Snarare i opposition mot S-märkt symbolpolitik, som Palestinakramandet.
Under denna utrikespunkt ska även biståndet reformeras. Enprocentsmålet ska skrotas, anser M. Vilket kan ses som att gynna svenska intressen. I alla fall de svenska statsfinanserna.
Moderaterna må leva i ett nytt politiskt landskap. Men inte i ett vakuum.
KD:s Ebba Busch Thor verkar vara med på tåget. Nyamko Sabuni (L) verkar slitas mellan lojalitet till budgetuppgörelsen med regeringen och längtan efter ett moderatlett läger. Medan Sverigedemokraterna – genom att nu säga ja till regeringens förslag att utöka det kommunala utjämningssystemet – faktiskt markerar självständighet från M.
Inte heller lär några mer djupgående diskussioner om ett SD-samarbete vänta på M-stämman i Västerås.
Enligt Gunnar Strömmer handlar bara två av cirka trehundra motioner om förhållandet till SD. Den motion som föreslår regeringsförhandlingar med SD kommer partistyrelsen i M att besvara med att frågan inte är aktuell. Och den motion som gäller den moderata policyn kring kommunalt samarbete med SD väntas få svaret att den frågan avgörs i samband med nästa val.
Nog är det synd. M-stämman hade kunnat ta chansen att sätta ned foten mot de – inte minst skånska – kommuner där M går armkrok med högerpopulismen.
Än så länge går M, i princip, ensamma bort i vägen. Med stort intresse för sänkta skatter. Det är ett parti som ligger lite mer till höger. Som bytt öppenhet och generositet mot lite mer av navelskådande och egenintressen. Det är ett parti som är, om man så vill, lite mer egoistiskt.
Det påminner om något.
Just det. Gamla Moderaterna. Gamla högern.
Gå till toppen